Förr i tiden (på Dinosauriernas tid) när jag var fotbollstränare åt min sons lag, såg vi till att ha träningar sent på fredagkvällar och tidiga söndagmornar. På något sätt trodde vi att vi skulle hålla tonårsgrabbarna från buset på gatan i och med det. Och kanske var det just så. Så jag tänkte väl lite likadant när jag skulle köra backteknik med unga fröken Julia och bokade in en tidig lördagmorgon. Hon är nog inget bus-på-stan-ämne utan en ordentlig idrottstjej. Hon var pigg. Jag var zombie.
Men det fina med att coacha är att det går lika bra att stå bredvid och titta på medan adepten jobbar. Idag var det dags för lite backar som sagt… Först visade jag hållningen och fotisättningen för uppförslöpet. Sedan fick hon lära sig lite utför. Vi kutade vidare genom Hagaparken till den ruskigt långbranta backen mellan Frösunda rehabcenter och koppartälten. Där lovade jag henne fyra backintervaller – att öva på teknik, andning och energifördelning.
Jag tyckte det lät lite löjligt med bara fyra intervaller (trots att jag bara lovat att det skulle bli teknikträning och INTE något tufft pass…) så jag böjde på en femte. Och eftersom fröken behagade att visa sig så pigg fick hon en sjätte i farten. Men då var benen fulla med mjölksyra och ansiktet lite mer ansträngt.
Det här fick Julia lära sig:
- Rak stolt hållning och öppna upp bröstkorgen – använda andningen för att få en bra rytm
- Överdriva trippande på tå uppför (för att få in foten under höften och undvika hälisättning) och korta av steget
- Hålla upp huvudet för att kunna andas fritt – vill man inte se backen, fäll blicken men låt haka/hals vara kvar i 90 grader
- Hjälpa till med armarna (för att fördela arbetsbördan för benen) genom att slappna av i axlarna och pendla med kraft (ibland går det lättare om man låtsas att man har stavar i händerna)
- Tömma lungorna på nervägen för att få ner pulsen och få plats med nytt fräsht syre till blodet som ska hjälpa musklerna att orka lite till.
Leave a Reply