En skadad menisk

Jo. Så är det. En trasig menisk i vänsterknät. Stoppar det mig? Nej.

Foto: Hans Berggren

I februari sjönk vänsterbenet ner en halvmeter i snö mitt i ett steg när jag supportade på Vasaloppet. Jag kände hur det knakade till och var lite öm på insidan. Bara att vila tänkte jag. Efter några dagar kunde jag inte böja knät och var rejält svullen i knävecket. Bara att vila tänkte jag. Men ju mer jag vilade, desto stelare blev knät. När stelheten letade sig ner i vaden blev jag rädd att det kunde vara blodpropp. Eftersom jag flyger en del i tjänsten kollade jag genast upp det. Ingen blodpropp. Puh!

Ortopedens utlåtande

Efter att ha gjort magnetröntgen visade det sig att jag har en spricka i menisken på vänster knä, samt en bakercysta stor som ett plommon. Bakercystan är ofarlig, men det är den som orsakar rörelsenedsättningen. Förmodligen har den poppat upp för att ”skydda” den skadade menisken. Ortopeden, av modell äldre, tyckte att folk var för snabba på att operera bort meniskar. Han informerades om att jag ska springa 246 kilometer i augusti.

”Bra – om du inte har ont när du joggar, så skickar jag remiss till Sjukgymnast för rehab, så utvärderar vi efter ditt långlopp. Har du ont då så opererar jag bort den lilla flärpen som ligger och stör. För övrigt har du ett felfritt knä, utan bråsk eller några tendenser till artros”.

TACK!

Fysioterapeuten

Sjukgymnasten på Agilokliniken, modell yngre, visade sig vara Hanna, en tokgrym tjej som också är löpare. Hon satte mig direkt på tung styrketräning och jag lydde, vågade inget annat. Sedan började hon mobilisera rörligheten som på några veckor är avsevärt bättre. Jag saknar de sista 5-10% för att kunna sätta mig obehindrat i en djup huk. Hon är stentuff och kör stötvåg, ordinerar vikter jag aldrig trodde jag skulle klara av. ”Mitt mål är att du ska få tillbaka rörligheten och leva ett liv som om du inte har en spricka i menisken!”

TACK! Då har vi samma mål.

Mitt mål är att kunna böja knät så här igen. Foto: Hans Berggren

Några restriktioner kring löpningen? ”Nej, det är väldigt ovanligt att du inte har ont när du springer, men eftersom du inte har det – SPRING!”

Och som jag springer. Jag är starkare än någonsin och det kändes så himla bra för drygt en vecka sedan när jag sprang 100+ kilometer. Inte ont någonstans. Snabb återhämtning och inte ont i kroppen. Veckan innan loppet sprang jag obehindrat, ungefär 20 sekunder snabbare per kilometer mot vad jag brukar. Nu är jag på återhämtning, och vet precis hur jag vill att det ska kännas igen.