>Både jag och Staffan har fått höra det. I och för sig har jag hört det från folk som max springer halvmaran eller inte springer alls. För visst är milen på en timme en bra riktlinje…

Då kontrar jag.

Tänk dig att du sprungit maran på 4 timmar. Du stapplar ner mot Östermalms IP och vill ha lite massage, gå på toa och sedan svepa en kall öl. Benen är ömma och du är rätt slut i kroppen. Istället för att stappla ner för trapporna mot ÖIP ska du nu alltså springa 3 maraton till i samma takt. Släng även in att en av marorna ska ske på natten när det är kolsvart och din pannlampa visar dig ett begränsat område löpväg. För att försvåra det hela ytterligare så byter du ut Västerbron till ett skogsparti med stenar och rötter där det verkligen krävs att du håller tungan rätt i mun och fötterna i rätt vinkel. 16 gånger. Svårt nattetid. I alla fall för oss glada motionärer.

Känns det fortfarande som du skulle greja det på 16-17 timmar? I och för sig – helt omöjligt är det ju inte. För det svenska rekordet låg tills för två dagar sedan på just 16-17 timmar. Men Jonas Buud (som är med i en fantastisk artikel i Runner’s World) mosade detta totalt och sprang som en gasell på TEC (varvade mig och Staffan vid 23 kilometer). Han behövde knappt använda pannlampan och satte ny svensk rekordtid på 12:31 – alltså dubbelt så snabbt som mig och Staffan. Galet.
>16 mil springer man väl på 16-17 timmar?Jonas Buud är Guud! Inte en glad motionär… men en glad, ödmjuk Svenskt-rekord-innehavare på 100 miles! Jag är djupt imponerad.

Sandra som vann damklassen och Kerstin som kom tvåa mosade båda de svenska damrekordet och grejade distansen under 20 timmar. Fantastiska kvinnor som malde på i jämn takt och sprang som tåget!