>Skål för Andreas och Alcazar!

Stockholm var tämligen grått, disigt och dimmigt igår. Eftersom det var vilodag tog jag tillfället i akt att åka ut på en kompis land. Vi har båda tränat hårt och tänkte köra lite effektiv vila. Vid 5 tillfällen körde vi lite yogaövningar och stretchade. Eftersom jag bara varit på yoga 2 gånger i mitt liv så improviserade jag och bände benen hit och dit tills det stramade i lår och rumpmuskler… Alltid ger det väl något? Lite melodifestival skulle ju lördagen bjuda på också, så vi skålade i lite rosa bubbel eftersom jag hejade på Alcazar (Andreas är granne med mig, vågar liksom inte annat).

Trots detta stramade rumpmuskeln under dagens TSM-pass. Fast det är bra. Det betyder att min dagliga rehabiliteringsträning av baksida lår har gett resultat – så jag är tillbaka med att ha sätesmuskelont som vanligt. Tennisboll och Ipren idag alltså.

Imorse drack jag bara 2 glas juice och kaffe. Missade att dricka vatten. Hade dessutom glömt vätskebältet så jag var illa förberedd för långpasset. Trots detta gick det bra i 15 km – sen tog soppan slut. Efter 13 kilometers löpning körde vi tempoökning (låg någonstans runt 4:45) det kändes bra hela tiden, trots hala partier. Tones skosnöre gick upp, så efter avslutad tempoökning stannade jag med henne för knyt. Då dog jag. Det gick inte att sätta fart på maskinen igen. De sista 3 kilometrarna sprang jag superlångsamt och orkade aldrig ifatt gruppen igen. Det enda jag kunde drömma om var Loka vildäpple. Känslan av rivande kolsyra i halsen. Detta visar ju bara på att jag hade vätskebrist. Ömmande tinningar och ömmande rumpmuskel. Efteråt visade Garmin 19 km med snittfarten 5:18 – helt ok. Medelpulsen låg på 162. Tog mig huttrandes till bilen, körde i ilfart till Prisextra, slängde i mig en morotsjuice och Ramlösa skogshallon – jag var så desperat att jag inte orkade leta upp Lokan… en Burn slank ner också. Passerade fudge och ferraribilar utan att plocka på mig något.

Passade på att storhandla och kassörskan drog streckkoder på tomma flaskor… sedan erbjöd hon mig att komma in i personalrummet och värma mina knallgula, stela fingrar under varmvattenskranen – jag fick nämligen be om hjälp att hala fram VISA-kortet ur plånboken. Jag avböjde, tog mig hem, panikåt en apelsin och stekte ett ägg som jag toksaltade, hoppade sedan ner i ett ångande varmt skumbad… ordningen återställd, kroppstemperatur normal.

En underbar helg är till ända – snart är veckans bästa dag här igen. Måndag.

******************************************