>

Västerbron är den vackraste platsen i Stockholm. Den är sex-gånger-över-och-tillbaka-vacker. Idag hedrade vi staden och Allan.

Tänk er känslan av att ha genomfört ett helt underbart intervallpass. Tänk er sedan alla glada, mysiga IF Linnéa:re som delar känslan med er. Obetalbart. Tänk er Helena som gav sig f-n på att köra 6 intervaller och gjorde det! Eller Snabba Karin som är lika snabb som de snabbaste killarna. Sån vill jag bli när jag blir stor!

Vi startade med lugn uppvärmning från Zinken ner via Tanto. Här gassade solen och gräsmattorna var täckta av försommarfestande ungdomar, engångsgrillar, starköl och lådvin. Karin försökte rekrytera lite fler löpare, men coach Nisse hojtade: ”Har ni druckit alkohol är ni inte välkomna, vi står för ’Spola Kröken’ här”. Jomenvisst. Särskilt som vår huvudcoach just nu ligger på ett hotellrum i New York och sover ruset av sig efter en veckas öldrickande.

Vi körde de underbara Västerbrointervallerna (orkar inte kolla metrar och sånt från Garmin, men det finns sparat för den som är intresserad…) Total mängd uppvärmning, intervaller och nedvarv: 12,96 km – total tid: 1:10:28. Jag kände mig alldeles för pigg och fräsh efteråt vilket tyder på att jag sprungit alldeles för långsamt. Medelpulsen på 150 (max 170) visar väl också detta.

Himlen var vackert blå, utsikten från Västerbron fick mig att tappa andan. Vi sprang om cyklister, flåsade rökare i nacken och jag prydde bron med mina nya, snygga blommiga skor!