>eller sämsta?

Jag har en bild av mig själv hur jag ser ut när jag kör plankan. För er polare som läser min blogg och inte vet vad jag snackar om, så är det statisk träning för mage och rygg. Övningen förekommer titt som tätt i Core- och BodyPumpprogram. Den är jobbig och kräver teknik (eller Lilla Duktig’s spinningskor).

Åter till bilden: Jag ser mig själv som spänd, rak och fast. Jag ser så där hurtigt glad ut med rosor på kinderna och ett jävlar anamma strålandes från ögonen. Kroppen är vältränad och slimmad och utstrålar styrka. Ungefär så här: >Värsta plankan!

Nu visade sig verkligheten vara något annat… i spegeln mötte mig följande bild:
Ett knallrött fejs med ofixade gymbryn, ett darrande axelparti (när tröttheten slår in), relativt raka, fasta ben (man ser inte ridbyxelåren från sidan…). En hängrumpa som visade sig vara bra balans åt bägge håll samt en hängmage, som hur mycket jag än försöker hålla in den, så hänger den likt ett buksvin ner mot golvet. Jag såg bilden av den sportigt fräscha tjejen droppa ner i en pöl tillsammans med svetten från min panna.

Jag blev hårt övervakad av min man som inte trodde att jag skulle klara en minut ens. Han såg till att jag var rak och inte fuskade. Men jag grejade faktiskt 2:45 och det precis efter ett kort snabbpass på 6 km och ett BodyPumppass i morse. Inga ursäkter, men det finns förbättringspotential!

Jag siktar nu på att köra plankan ett par gånger i veckan och förbättra min tid. Ett delmål är att klara hälften så länge som Magda hon klarar 8 minuter– även om jag tror att jag aldrig har varit stilla så länge i hela mitt vakna liv…

Kvällens löpning:
Längd: 6 km
Tid: 29:51
Snitt: 4:58 / km
Medelpuls: 159 (171)