>Nästa år ska jag springa Sörmland Ultramaraton.

I förmiddags åkte jag till Alby Frilutfsgård för att heja på Funrun och Ultraschmultra som sprang SUM. Jag ville så gärna delta. Jag ville så gärna springa en liten snutt. Jag ville. När jag parkerat bilen och hoppat ut med kameran i högsta hugg så knöt det sig i bröstet. JAG VILLE! Det var där jag hörde hemma – bland blöta löv, geggiga ben, småregn i luften. Jag skulle varit en av dem!

Jag var inte sorgsen så länge. För Var Sak Har Sin Tid. Jag har precis sprungit Berlin Marathon. Jag ska springa Hässelbyloppet imorgon. Men Ultra är min dröm. Min glada dröm. Min dröm om frihet, nötande, uthållighet. Jag vill springa långsamt – peppa mina medlöpare, jag vill spurta och visa min styrka. Jag vill hoppa över stock och sten och visa att min kropp klarar det mesta. Jag vill utmana mig mentalt. JAG VILL.

Efter att ha fotat löparna och peppat på det bästa jag kunde så kom känslan. Frihet. Jag har ingen brådska, jag kör nästa år. Det är det här jag är så bra på – växla tankarna. Att gå från sorgsenhet och vända det till något bra – något härligt för framtiden. Något att glädjas åt.

Här kommer min SUM i bild med text:

Jag hoppade och stojade, peppade och hejade, jag gjorde allt för att få igång publiken vid Alby Friluftsgård – men ingen av dem nappade på mina hejarramsor!

Löparna kom på rad – en del pigga och glada, andra gnällde över tunga ben och kämpig bana. Själv stod jag och väntade på mina Ultraidoler.

Kända ansikten från Hornstull-Järna dök upp. Lämnar inga namn eftersom jag lovade dyrt och heligt att inte lägga upp bilderna på bloggen 😉 (Förlåt Jerry)

Den här glädjen tänker jag dela nästa år! Heja vackra, lyckliga Funrun!

En av världens vackraste Ultralöperskor. Och synbart tillfreds med tillvaron. 17 km avverkade.

Till alla er som sprang! Grattis – bilderna finns här

Några av löparna ropade ”Varför springer inte du?” Jag svarade då ”Jag ska tävla i Hässelbyloppet imorgon!”.

Haha – i vaddå? Sockerkaksbakning? Mina ben har inte sprungit snabbare än 5:24-tempo sedan Berlin Maraton. I natt ska ett under ske – mina ben ska bli återhämtade och tillgodogöra sig vilan sedan BM – och sedan ska ni få se på fart – Hässelbyloppet – here I come!