>Jag kliver upp 04:50, käkar frukost med sonen. Njuter av att det redan är 7 plusgrader ute och att det är klarblå himmel. Hoppar i träningskläderna och vi tar oss till Östermalm. 4 nya idag. Hehe.

>Vad är coolhetsgraden på detta?Nej jag är inte kissnödig – försöker bara stretcha ut utsida knä…

Löpning till Uggleviken. Lätt uppvärmning i kampsportsanda– parövningar i form av armhävningar med fötterna på varandras skuldror (en i taget förstås), situps, benböj ”Ja Löjtnant – rumpan ner!”, Löpning och rygglyft (ha! Det kunde jag från i lördags!). Först 90 sekunder, sedan 80, sedan 70 – ”Tack Löjtnant!” (utan ironi). Min partner för dagen, Anna, är mästare på björngång och springer snabbt på alla fyra med mig hängandes under sig. Funktionell träning för axlar, rygg, nacke och mage.

Löpning till röret – halt! Kryp igenom! Då utbrister en av de nya. “Men det rinner ju vatten i röret!”“Tur är det – då glider man lättare” svarar jag. De 4 nya grejar jungfrufärden galant. Det är tufft jobbat. Många backar för denna övning. Röret är lite läskigt.

Fast inte lika läskigt som maskarna och larverna i leran i Brunos Dike. Löjtnant Snygg-Johan hojtar högt efter hundra meters löpning “Halt! Ner i hunden ÖVER diket!” Vi slänger oss handlöst ner i leran och försöker att inte doppa fötterna i dyn. Vem vill få skitiga skor liksom?

“Jaha! Nu ska vi krypa! Så här går det om man först kontaktar konkurrenterna och sedan kommer till oss!” Med glimten i ögat, höga hejarrop och fantastisk laganda börjar sedan geggamojjekrypningen. Glömda är de rena joggingskorna. Jag suckar över att min son har blivit vuxen och att jag inte kan beordra honom att ha galonbyxor och stövlar så han inte skitar ner sig för mycket – släpper tanken. Skrattar gör jag åt Erik som har shorts och rabblar mantrat “Jag HAR långbyxor – Jag HAR långbyxor” Jag hojtar “Det är lätt att vara instruktör med nya vita skor och låta oss bli skitiga…”

Då slänger Johan av sig skorna och hopper ner på knä i diket. I en gemensam geggamojjagungning skrattar vi fram varandra och tar oss fram och upp, över och under. Leran letar sig in överallt och känns som ogräddad kladdkaka mellan fingrarna. Undrebara Malin räddar min Garmin och Johans skor – han springer barfota tillbaka till ÖIP.

>Vad är coolhetsgraden på detta?

Jag och Instruktör Snygg-Johan – leriga från topp till tå.

Jag är lyrisk. Jag är dyngig och jag luktar träsktroll. Ordningen återställd. Här känner jag mig cool – Lite annorlunda, lite mer speciell och lite mindre folklig.