I torsdags var det dags att vara ledare för IF Linnéa och omvända supertusingar skulle göras på tartanbanan. Banorna är äntligen renoverade och jag fick med mig sonen till passet för lite kvalitetstid… det går ju alltid att snacka under uppvärmningen – för sedan skulle jag tugga tartan – och jag kan lova att det var tufft.
Tugga tartan. Härligt pass. Foto: privat
Omvända supertusingar…
…innebär att du springer i maxfart 400 m, 300 m, 200 m, 100 m – däremellan kör du 200 meter joggvila. 2-3 minuters setvila. Kör 4-6 set. Jag körde inte FART-passet utan valde FLÅS-passet vilket gav mig en smyg tillbaka till att kliva utanför komfortzonen efter Trans Scania. FLÅS-passet gav lov till lugnare fart på intervallerna och 100 meter joggvila. Alex agerade hare och höll uppe farten på sin morsa som annars har en tendens att söla även på de snabbaste passen. Jag körde 4 stycken, sedan brann det ordentligt i benen och jag kom undan med att filma resten av löparna…
Jag är faktiskt helt slut efter passet. Svettig och hög på endorfiner. Här är jag och sonen, de enda grönögda i släkten (så när som på en moster och en gammelfaster) Foto: privat
Det var skönt att få riva av ett tartanpass och springa fort. Det känns bra i kroppen och glädjen till träning blir större med variation. Jag älskar att springa på olika typer av underlag med olika syfte. Jag älskar att träna med mina barn, oavsett om det är Alex som harar upp min fart eller en skön jogg med Elin runt Kungsholmen.
På tal om Elin…
…så jobbade hon sent och hann inte vara med på löppasset. Den fantastiska dottern fixade istället middag till oss som stod framdukad när jag kom hem efter passet. Jag känner mig rik med dessa två i mitt liv. Rik och bortskämd.
Lax, grönsallad, tomater, broccoli, sparris och massor av kärlek. Foto: privat
Leave a Reply