Simning som återhämtning och alternativträning

Jonas Gustrin är en grym naprapat, engagerad i Naprapathögskolan och grym på löpteknik och biomekanik. Han älskar även att läsa rapporter och dela med sig. Vid något tillfälle sade han till mig…

”Den bästa återhämtningen för långdistansare är simning!”

Jag som precis flyttat nära Kronobergsbadet då tänkte att det var ju bra! Då kan jag ju skaffa kort och börja simma. Det var bara det att det gällde bara frisim/crawl. Och jag som hade simmat Vansbro i bröstsim.

Suck.

Micke instruerar hur vi ska vinkla fötterna. Jag har fullt sjå att hålla mig vid ytan… Foto: privat

På Playitas för tre år sedan hakade jag på paret Edstedt (Swimrunhjälten Maria och hennes man simtränaren Micke) som skulle hålla i tekniklektion för crawl. Mina första stapplande/plaskande simtag i något som skulle likna frisim var… intressant. För alla parter. På något sätt klarade jag 20 meter med plask och andning. Jag hängde faktiskt med ytterligare en gång hemma i Stockholm och fick två badmössor och en dolme i present.

 

Min teknik sög.

Som en gråsten vill mina ben ner till botten, och rumpan som annars sticker upp ( i armhävningar och en trött planka) vill inte alls vara vid ytan. Dolmen skulle hjälpa till med detta. Jag såg hur paret Edstedt tittade beklämmande på varandra efter mina uppvisningar i att flyta, andas och ta mig fram i bassängen. Min bassängskräck fick mig dock att inte köpa kort till Kronobergsbadet.

 

Men jag ger mig inte.

När Ann-Sofie senare lade ut på facebook att hon ville sälja sin våtdräkt tänkte jag att nu har jag min chans. Den hjälper till med att hålla kroppen flytande och jag kanske gillar mer att simma i hav och sjö. Sagt och gjort. Inköpte våtdräkt, simmade med Ann-Sofie, fick tipset som hon fått av Sofie Lantto…

”Titta på fiskarna – lyssna på fiskarna”

Sjö var bättre. Vi körde i Brunnsviken och jag fick till hela åtta andningar innan jag kippade efter andan och blev andfådd. Jag fick inte till det. Jag plaskade på febrilt och Ann-Sofie simmade vackert, lugnt och metodiskt. Jag kände mig klumpig och fel. Men nu hade jag i alla fall en våtdräkt!

 

Våtdräkten simmade en gång förra året!

Under sensommaren undrade Anita på NMT om jag och Lotta ville hänga med och simma – visst. Så jag testade att köra förra året. Lade ner crawl och simmade bröstsim, varvade med lite vattendans och uppvisning för Lotta. Hängde upp vätdräkten och lät det vara så. Tills nu i helgen.

 

Jag har lärt mig simma!

Janne, jag, Carina och Ingrid. Foto: privat

Carina Borén (som sprang från Turkiet till Sverige med Kristina Paltén) undrade om någon ville hänga med och simma i Hellasgården i lördags. Jag hade dåligt samvete för en dyr våtdräkt som bara använts två gånger. Så jag tackade ja och mötte upp henne, Jan-Erik och Ingrid i Hellas. Vi skulle simma en sväng på 1400 meter och jag övade lugnt och metodiskt in armtag och andning. Jag lyssnade på tips och körde väl 60% crawl. Kände mig duktig. Dagen efter följde jag med igen.

 

Och dra på trissor!

Jag lyckades simma 1850 meter i öppet vatten, bara i crawl och fick till andningen så bra att de sista 450 metrarna gick utan att ”vila”, kippa efter andan eller stanna upp. Jag hittade flytet och jag är så glad!

Anledningen till detta var tryggheten i att jag och Carina var likvärdiga i simningen och att vi höll jämn fart. Jag hade Micke och Marias tips i bakhuvudet, Ann-Sofies lugna simtag i minnet, viljan att kunna simma och nya tips och trix från både Janne, Ingrid och Carina.

 

Till London med Dolme och simmössa

Dolme, badmössa, glasögon och baddräkt. Foto: privat

Nu är jag på utbildning utanför London och har packat både löparkläder, baddräkt, dolme och simmössa. Hotellet jag bor på har simbassäng och jag tänker öva på bättre teknik. Jag ser säkert fortfarande alldeles förskräcklig ut i tekniken . men vet ni? Det gör inget – flytet jag fick i söndags kommer ligga som en trygghet i mig länge.