>Jag vill att instruktörerna vet vad de gör!
>Teknik-freak
Imorse var det dags för veckodejten med LillaDuktig för BodyPump. Denna gång på samma anläggning som vanligt, fast det numera är SATS och inte Fantastiska Fredrika som håller i det.

Sonen hakade på idag och såg först ut som en zombie, men vaknade till liv under passet. Jag passerade receptionen med mitt WorldClass-kort utan att behöva utnyttja mina friplåtar. Träffade Nike som såg oförskämt pigg ut i omklädningsrummet och fick bära-fram-lådan-hjälp av henne, det vill säga 3 fina platser längst fram. LillaDuktigs plats ekade tom hela passet, hon tog en välbehövlig sovmorgon.

Instruktören började med att säga att det var nytt program och att hon kanske gjorde lite fel, men att hon lovade att skratta i så fall. Sånt irriterar mig lite, folk betalar ganska mycket för sina gymkort och jag förväntar mig faktiskt att instruktörerna kan programmet och vet vad de gör. Om de kommer av sig i början av nya programperioder så gör det ingenting så länge de finner sig snabbt och ger bra träning – men låtsas inte om det!

Jag skulle aldrig köra en presentation på företaget där öppningsfrasen är ”Jag ska introducera vårt nya marknadsföringsprogram men jag kan det inte så bra, men det kanske ni märker för jag skrattar då”.

Jag lät kommentaren passera och tänkte fokusera på träningen. Det var ju inte så lätt. Instruktören glömde hela tiden guida oss (trots nytt program!) och säga till när vi skulle ändra takt eller övning. Alltså var vi tvungna att kolla på henne hela tiden. Och hon gjorde fel. Jättefel. Inte bara i programmet utan även tekniskt. Under hela benlåten lekte hon fällkniv, under rygglåten ”juckade” hon mellan marklyften (ajabaja för ryggen!) och när tricepslåten inleddes böjde hon ryggen bakåt. Min naprapat hade gett henne rött kort. Jag är inte lika drastisk, jag sätter henne på avbytarbänken och låter henne öva upp sig på nya programmet innan jag låter henne spela igen.

Nya programmet då? Njae, musiken var inte lika bra i början, även om jag nog är den enda som tycker att det är tokroligt med Etype på rygglåten. Booten Anna dök upp i sin engelska version och var precis lika torftig och oinspirerande i träningslokalen som i radion.

Kul i alla fall att äntligen får pumpa med Nike, och att få snabbt-köpa-frukost-och-snacka-skit-med-sonen-tid.

Nu börjar jakten på nya morgonpass med riktigt inspirerande, kunniga, och fantastiska instruktörer!