>Min återhämtningsjogg blev peppjogg

Trots att ett stort gäng IF Linnéaner antingen tävlade på Stadion, eller var där och hejade så var det fullt i klubblokalen när jag kom dit. Jag hade totalt missat eventet på Stadion på grund av (tack vare?) min löparyra, kärlek och annan fokusering. Idag var första löpträningen sedan GAX och jag hade lovat mig själv att ta det lugnt. 5 nyalöpare var nyfikna på klubben och jag åtog mig rollen som siste-man på uppvärmning. Benen kändes fräsha och de dryga 3 kilometrarna avverkades i sällskap av Carina och livsuppdatering. I Tantolunden väntade coach Allan för instruktioner för våra kuperade 820 metersintervaller. Jag tog det lugnt och fångade upp en ny medlem, Camilla, som jag peppade och sprang 5 rundor med. Jag fokuserade på att lära ut lite teknik och hållning i uppförsbackarna och lyssnade på hennes andning. Kvällssolen var fantastisk och jag sprang i linne, det gäller ju att passa på så länge det går!

Kroppen svarade bra, inte ont i vristen alls. Totalt fick jag nog ihop 8 kilometers löpning. Jag förundras över hur mycket mina stackars ben tål och står ut med. Jag vet inte hur mycket jag borde avstå från löpning, eller om jag skulle köra alternativträning – men jag går på känsla. Det hade varit skönt om det satt en liten dosa på axeln där man kunde se i vilket skick kroppen är i, vad som saknas och hur lång tid som återstår av återhämtningen. En sån dosa borde jag uppfinna! Eftersom jag inte kört Nordic Military Training på jättelänge så har jag och Stekaren dagen till ära börjat 100 push ups. Jag klarade 25 stycken på testet (38 i våras). (okej – jag lade mig frivilligt för att han skulle få känna sig starkare…)

Ikväll blir det tidigt natti-natti, för om några timmar blir det morgonjogg med Ken, ett av höstens löften är att peta in minst en morgonjogg i veckan.