>eller dagen då jag blev Loka-knarkare.

Då gymmets BodyJam hade semesteruppehåll beslöt jag mig snabbt för att köra tusingar. Tog en långsam uppvärmningsjogg hemifrån via NorrMälarstrand, genom Rålis, upp över Västerbron. Tempot låg i 5:30/km. När jag kom ner på Södersidan svängde jag av bort mot det överprofilerade och rätt tråkiga Street. Det var mycket folk, skön sol som stundom täcktes av de vackra, tjocka molnen. Ljuset var så där härligt konstigt, precis som det inte var på riktigt, utan att det kom från en strålkastare. Jag sprang förbi Street’s uteserveringar där killar och tjejer i 20-årsåldern satt och gäspade med svarta solbrillor som täckte de bakfulla, rödsprängda ögonen. De drack girigt ur Coca-Colaglasen, en och annan hade öl istället. Jag pinnade på och kände mig duktig.

Tog det riktigt långsamt uppför den halvbranta backen upp mot bron, väl uppe stannade jag och stretchade lite. Sedan bar det iväg. Nollställde klockan och pinnade över bron. Den lutar lite svagt uppåt i ca 500 meter, för att plana ut och sedan avslutas med en 40-metersbacke. Det kändes ganska tungt. Andra tusingen tillbaka gick snabbare för det lutade neråt. Efter denna var det svårt att få ner pulsen, jag var redan trött. Bron kändes sååååå lång. Jag blev törstig, men hade ingen vätska med mig. Tänkte först vända hem, men tänkte att jag kunde ju testa en till. Jag började springa i det svaga uppförslutet, tänkte på iskall Loka med smak av Vildäpple, hann tänka ”Jag är en idiot”. Ljuset kändes konstigt, jag såg allt som i en film. Vatten, salt, socker, apelsin. ”Jag vill ha apelsin”. ”Jag måste ha apelsin”. Ge mig Loka, ge mig vatten, ge mig styrka. Jag kämpade och tänkte efter 800 meter, hellre en långsammare tusing än att ge upp. Tog en ganska lång vila och avslutade med en tusing tillbaka.

Efter den fjärde tusingen såg jag stjärnor. Jag kände mig yr och allt jag kunde tänka på var Loka. Kall Loka. Och apelsin. Och hemmagjord morotsjuice. Jag kunde inte springa ett steg, började istället promenera hemåt. Efter en liten stund startade jag Garmin och joggade istället. Eftersom jag inte hade ett öre på fickan skulle löpningen ta mig hem snabbare till Lokan. När jag för andra gången kommit över Västerbron tänkte jag ge upp. Jag ville lägga mig ner och dö, vakna upp hemma nyduschad och fullpumpad med Loka. Och apelsin.

Då får jag syn på en bekant figur. Lasse kutar 40 meter framför. Jag ökar takten och springer ikapp honom. Han har precis börjat ett långpass. Vi håller sällskap hela vägen fram till Stadshuset där jag viker av. Lasse slog mig på Kungsholmen halvmara med några minuter, han ska även springa Stockholm Halvmarathon, då kanske jag får revansch. I vilket fall som helst så räddade han mig idag och ”eskorterade” mig hem så mina abstinenstankar fick läggas åt sidan ett tag.

Väl hemma drack jag Loka Vildäpple girigt, orkade inte ens bry mig om att det rann längs mungiporna ner på mitt löparlinne, ner på golvet. Skivade snabbt upp en apelsin och gluffsade i mig snabbt. När mina händer inte darrade längre skalade jag morötter och körde i grönsakscentrifugen och fixade mig en morotsjuice… Mer Loka Vildäpple slank under tiden ner i min strupe. Likt en knarkare stillade jag mitt begär och fann mig själv i ett drömliknande tillstånd efteråt. Jag är glad att barnen inte hann se mig. Jag städade snabbt undan efter mig i köket och hoppade som en ny människa in i duschen.

Imorgon bitti blir det tidigt långpass med Britta från City till Hagaparken, runt Brunnsviken. Någon som vill hänga med? Start vid Centralen 8:30.