>Det bästa tipset jag fick från Mary Larsson under träningslägret i Monte Gordo var: Tänk nästa distans. Tänk framåt.

Ska jag springa 4,2 mil och har avlagt 30 km av dessa så ska jag försöka styra tankarna på de resterande 12 km. Att tänka ”Jag har varit duktig och sprungit 30km” skickar signaler till huvudet som säger ”Din galna människa – du har sprungit 3 mil – du ska vara trött, känn rikitigt hur seeeeega dina ben är!” Mary droppade massor av bra råd, hennes man Rune Larsson är ju inte heller direkt okänd med sina tips. Det mesta har jag tagit till mig till mina kommande ultrautmaningar. Målbilden som jag beskrev här kommer givetvis från ett föredrag med Rune Larsson.

Sen finns det ju andra målbilder, som ogenerat läggs ut på Stockholm Marathons hemsida. Här är kortet på mig från målgången förra året då jag har kämpat mig fram de sista två milen nästan gråtandes för jag tappade motivationen. Men lyckan att ta mig in på Stadion, att ha fullföljt trots känslomässigt vidriga förutsättningar är nästintill total. Jag ryser och kan närsomhelst ta fram den här känslan. Tiden? Långt ifrån vad jag ville – men det var helt enkelt ovidkommande, betydde ingenting. Jag gjorde det! Jag är en vinnare!
>Tänk framåt!

Först blev jag lite generad över att de använt bilden på SM’s hemsida. Nu känner jag mig stolt. Den står för något, och plötsligt har den fyllt på mitt EGO-konto lite – det behövs många plus denna vecka, för uttagen under marathon kan ibland liknas vid kreditkorts-frossa i en skoaffär.

Och när jag ser så här glad ut på lördag har jag bara 450 meters promenad/stapplande/kravlande bort till ÖIP för att dricka champagne med Karin och gänget!

Tänk framåt!