Swimrun på Sörmlandsleden

I helgen sprang jag nya etapper på Sörmlandsleden tillsammans med Jan-Erik och hunden Vanja. Jag försöker beta av dem en efter en. Första omgången sprang vi etapp 1-5 och nu körde jag 5 och 5:3, det finns en avstickare till Nynäshamn 5:1, 5:2 och 5:3 innan det är dags att beta av 6:an.

Det är Jan-Eriks hemmalöpningsmarker och vi beslöt oss att springa från Hemfosa till Handen. Dels för att det går fler tåg mot Stockholm från Handen än från Hemfosa om vi skulle sprungit tvärtom och dels för att vi planerade in jobbigheten i terrängen först. Anledningen att vi tog en kortare rutt denna gång var underlaget. Vi visste att det skulle vara vått och halt. Det blev 28 km på leden och lite extra som transportlöpning för mig.

Det är alltid rogivande att springa i skogen och jag får ett inre lugn som inte går att hitta någon annanstans. Det går att springa långa sträckor helt tyst och bara lyssna på vinden i träden och höra andhämtningen. Eftersom banan är rätt kuperad så går vi en hel del. Dessutom stötte vi på lite ”hinder” i form av iskalla vattensamlingar. Vi ville inte frångå leden någonstans utan höll oss till den strikt… även där spången var trasig och det fanns alternativa vägar. Det blir lite mer hard core så. En av kilometrarna tog 16 minuter. Men vad gör det? Längre tid utomhus ger mer energi inombords. 5 timmar i skogen. 

Det blev lite roliga språng till spången. Foto: privat

Det var rejält blött på sina ställen och frågan var inte OM man skulle bli blöt utan NÄR. Det var inte så farligt med isvattnet utan mina fötter värmdes snabbt upp igen under löpningen. Det enda småjobbiga var att jag har goretex på mina Icebugs, vilket är toppenbra på militärträningen men inte i vattenlöpning.

Turen skulle kanske kvalificera in sig som Swimrun.