>Mina inlägg är alltid så förbenat positiva. Just nu är inte jag positiv. Jag är skittrött, supergrinig och känner mig som den mest misslyckade personen i världen. Fullt normalt. Alla har väl varit där någon gång. Den där känslan av ful, fet och tråkig.

För jag är inte mina prestationer. Jag är Mia. Så fort jag hoppar ur SuperWomandräkten blir jag dödlig, känslosam och normal. Och jag tänker tillåta mig att vara det. En liten stund. Sen är det dags att damma av dräkten, dra på mig den och komma igen. Typ ikväll.

Fast det förstås – när jag tänker på Ultrahelgen som var så ler jag stort och blir varm i hjärtat igen. Fast det är ju bara en liten del av MarathonMia.