Igår var det dags för tredje omgången med min PT. Vi träffades utanför mitt jobb 07:00 för det är den enda lediga timmen i Stockholm denna vecka… Lika bra att träna krämen ur benen totalt, fylla dem med mjölksyra och låta dem vila sig starka efter. Bilden till trots så tränar vi alltid utomhus.

Spänner benen på gymet i ett par spräckliga tights från KappAhl. Foto: Hans Berggren

Spänner benen på gymet i ett par spräckliga tights från KappAhl. Foto: Hans Berggren

Passet hade följande upplägg

  • Uppvärmning 8 min (lugn löpning)
  • 60 sek benövning (utfall, skidhopp, mounatinclimbers, diverse spänsthopp, mjölsyretunga övningar… bara ben och allt runtomkring)
  • 90 sek löpning som vila mellan övningarna. Eller rättare sagt, jag sprang 80 sek och pustade ut 10 sek medan Camilla visade en ny övning.

”Jag har kört passet själv, så jag vet hur tufft du har det just nu” säger Camilla när 3 övningar återstår av de 8 (10. 100?). Hon vet hur man får tyst på mig. Löpningen kändes tyngre och tyngre, men jag hann alltid tillbaka innan pipet i hennes telefon ljöd om att det var 10 sek kvar till 90. Jag pressade mig till det yttersta och Camilla vet precis hur hon ska få mig att göra det. Lugnt, strategiskt och strukturerat guidar hon mig vidare till nästa 10 sekunder. Jag bara gör, använder kroppen som verktyg och kan inte riktigt lägga av.

Jag träffar alltså min PT varannan vecka och får en massa bra övningar. Däremellan kör jag 2-3 pass själv, styrka som hon lärt mig, eller i egen regi. Hon hjälper mig bygga en stark kropp som ska klara av att springa/gå/överleva 898 kilometers löpning i juli nästa år. Distansen är inte det läskiga i denna tävlingen, det är höjdskillnaden på 52.900 meter. En ultra bara i höjdskillnad.