>folk skrattade hejdlöst åt Rune Larssons anekdoter under föreläsningen imorse.

Rune är en grym talare med massor av inspiration. Precis vad jag behöver de sista timmarna på min utmaning – för det ser mycket mörkt ut. Men som Rune förespråkade så sätter jag min målbild.

Igår kutade Pertti 15 km på morgonen och 15 km på kvällen. Jag brände av 6,7 km på morgonen och var helt slut på eftermiddagen. Hela kroppen var sliten och huvudet trött. Dessutom stramade baksida lår för att jag missat stretcha. Som tur var hade Kattis erbjudit sig att valla mig en sväng på kvällen – vilket hon gjorde galant, jag fick lägga till 12,2 km på kvällen.

Såhär är läget kl 10:05 den 31 mars.

1. Pertti 374,6 km
2. Mia 364,5 km

Ingen av oss har registrerat några kilometer idag – spänningen är olidlig. Hur kommer Pertti kuta idag, hur kommer min kropp att hålla? Jag ligger redan 10,1 km efter. Hans registrering av de sista 15 km igår dök ju så sött upp imorse.

Allt jag kan göra är att sätta upp en målbild, kuta och se till att leverera. Det är ju trots allt mer än 13 timmar och 50 minuter kvar av denna dag. Jag kommer att ta styrka från kramen jag fick av legenden Rune Larsson imorse! För visst springer väl alla mammor 25 mil, i alla fall den här mamman, fast inte i ett sträck då.

Håll tummarna för att uthålligast vinner!

*) en anekdot om när sonen, 9 år gammal, kommer hem från sin löptur med morsan på 16 km och inte riktigt förstår hur stort det är att springa så långt – det är ju vardagsmat i Ultrafamiljen Larsson.