>Idag grejade naprapaten lite cirkus på mitt högra barbieben (det som borde gängas loss och bytas ut…)
>Säg hej till fru Igelkott
Två nålar i häcken, några nålar på baksida lår, nålar (plural!) i knävecket, två på vaden, en nål i hälsenan. Med ström. Burr-burr-burrrrrr. Jag kunde inte riktigt koppla av utan tänkte hela tiden på Petters ”Alla tjejer skakar rumpa” medan jag diskret försökte torka handsvetten på handduken.

Jag gillar inte nålar.

Idag hade Naprapat-Josefin lite extra tid för mig. Det blev dubbel strömtur för baksida ben. Vändning av kroppen, framvagnsjustering och minst en miljard nålar i mitt högra knä. Aj. Eller… det gör egentligen inte ont, det är bara obehagligt när huden inte är intakt. När någon gör ”hål” på den

Jag gillar inte nålar.

När jag ändå låg där var det lika bra att sätta lite nålar på smalbenet och varför inte på fötterna, någonstans vid stortårna… jag vågade inte titta för…
Jag gillar inte nålar.

Jag fick i alla fall vila på en spikmatta samtidigt. Det var första gången jag testade -kul manick det där.

Efter att ha kollat in min stil när jag gör benböj, då jag tokfokuserar på mina lår och knämuskler, sa hon att jag borde gå och kolla om inlägg i skorna. Jag kniper åt med tårna när jag böjer mig. Jag kniper åt med tårna när jag springer också. Det ger mig blånaglar (läs: inga naglar).

Jag kände hur timmen hos Jossan väckte liv i mitt döda högerben och ömmande knä. Plötsligt fungerade blodcirkulationen och senorna kändes inte lika korta och tajta.

Jag gillar nålar som gör underverk.

Kanske är det så att jag ska justera mig med fotinlägg eftersom hela högerbenet vobblar. När jag springer fort är jag duktigare på att ha rätt teknik och bra hållning, när jag springer långsamt ”tappar” jag höften. Vanligt har jag hört. Ortopedtekniker vid Odenplan blev tipset.

Kör du med inlägg?