>Min officiella tid på Tömilen är 50:59

JAAAAAAAAAAAA! Jag slog jazzbrallan med två minuuter och två sekunder. Jazzbrallor är i glänsande glättigt material och sitter tajt hela vägen ner till vaden för att sedan svänga ut, de ser ut så här:

Det är som sagt en principsak. Ingen med sånna brallor på tävling får klå MarathonMia.

Vårt förstalag kom på en fin 5:e plats. Nästa år blir det pallen. På tal om pallen. Jag är besviken på de som kom på pallplats – inte för att de vann utan för att de var så ”Inte-vinnare” alls. Otacksamma, sura och ursäktande. Herrarnas etta hade stuckit, tvåan började med att berätta om de jobbiga intervallerna han kört dagen innan (som ursäkt till andraplatsen). När tjejen som kom först i mål intervjudaes i KTH-hallen sa hon med uttråkad röst ”Tack. Jag hade egentligen inte ens tänkt springa det här loppet. Jag vet inte om tiden är bra för jag kommer inte ihåg vad jag hade förra året…” Va!!?? Vad är det för Svennefasoner?

Herregott – hade jag vunnit hade jag först och främst visat att jag hade varit GLAD. Sen hade jag nog åtminstone sagt nåt i stil om att det var KUL att vinna, att jag kände mig STARK… kanske lite divigt visat V-tecknet bara för att liksom… näe! Bakläxa på segertalet! Eller så tänker jag vinna nästa år och visa hur segersnacket går till. Hon som vann sprang ju bara 11 minuter snabbare än mig – Hur svårt kan det vara liksom? 😉

Ge mig lite mer divor! Förminska inte er själva! Se för fasiken till att FÖRMERA er!

Idag tänker jag ”skryta” för arbetskamraterna om min insats på morgonens Nordic Military Training – fast på ett ödmjukt sätt. Samtidigt blir det nog lite extra pepp till kollegorna eftersom det bara återstår 2 veckor av vårt finansiella år och vi har en hel del kvar att åstadkomma.

Ha en toppendag – i Stockholm skiner solen!