>

Riktigt jobbigt pass!
Sonen skulle agera hare runt Kungsholmen. Jag var trött och stel efter alldeles för lång vila. Han var trött och stel efter 2×90 minuter fotbollsmatcher i helgen. Han gjorde i och för sig ett mål så hans mentala tillstånd var bättre än mitt. Jag led av post-söndagsgodis-från-Karamellkungen-sockerkoma.
Vid 12:30 gav vi oss ut, Sonen före frukost och jag före lunch. Tonåringar som inte käkat frukost lider av tålamodsbrist och tycker att Garmins satellitsök tar alldeles för lång tid… som ett brev på posten får de sedan håll.
Mia ur Garminvinkel. Satellitsök.

UPP-Å-NER
Alex öppnade första kilometern på 4:53, fick håll och överlät tempot åt mig. Jag sackade ner till 5:30… Sedan upp till 4:52.

Upp-å-ner-tempo. Haren bakom.

Efter detta försökte vi hålla ett jämt tempo för oss båda vilket blev runt 5:20. Jag tyckte att det var rejält tungt. När det var drygt 2 kilometer kvar säger Alex ”Säg till när du vill öka”. Jag orkar inte, kontrar jag. ”Men det är inte kroppen som bestämmer, det är skallen”. Jag kände en begynnande huvudvärk men inser ju att han har rätt. Han klämmer upp tempot, jag håller god fart med honom från Rålis fram till restaurang Kungsholmen. När det är 500 meter kvar spurtar han. Jag springer så gott det går men kommer inte ifatt. Dagens runda har varit kvalitetstid i kvadrat – med mig har jag inspiration och motivation, sonen är en sann källa till detta. Jag försöker lobba för att han ska med till IF Linnéa eller åtminstone tävla för oss. Vi får se hur det går med det.

Turen landar på 9,6 kilometer med en snittid på 5:14/km. Min medelpuls var 162, vilket innebär en förhöjning på 9 slag per minut i förhållande till min 7,5 kilometersrunda i 5:09-tempo. Varför är det så? Hur kan denna runda kännas så mycket jobbigare trots liknande underlag? Varför är min puls högre trots att kilometertiden är långsammare?