I helgen körde jag premiärturen på racern Kenny, den jag har fått låna av Canyon för att ta mig an utmaningen Åre Challenge med Tour of Jämtland. Det var första gången jag körde racer, men jag har klippedaler på min hybrid så jag trodde inte att just sitta-fast-med-fötterna-i-pedalerna skulle bli ett problem. Ack så fel jag hade

Sitter fast med vänsterfoten. Kopplar lättast ut med höger. Måste öva om tydligen. Foto: privat

Ska jag verkligen cykla?

Hela dagen hade det varit soligt. Jag passade på att göra en massa saker som helt enkelt skulle göras och debutturen med racern var inplanerad till klockan tre. Jag skulle få sällskap av R. Det var meningen som ett träningspass. Jag letade fram cykelhjälmen och dammade av den, luftade cykelskorna, satte på mig löparkläder för lite varmare löpning (inte mina cykelbyxor som jag brukar använda på spinningen, varför vet jag inte). Jag hade fått information om hur växlarna fungerar av Kalle på Canyon. Jag fipplade lite med dem på höger sida och vägde cykeln i famnen. Lätt som en fjäder. Och proffsig till utseendet. Jag tänkte att jag nog skulle smälta in fint…

Fake it till you make it

Smått kaxig tar jag cykeln på axeln och träffar R utanför huset på utsatt tid. Vi meckar lite med utlösaren på pedalen, justerar sadeln och ska ge oss iväg. Då känns det som det kommer puts från byggnaden vi står intill. Vi kollar upp båda två och blir träffade av hagel stora som flörtkulor. Bombombom. Inget som hindrar ett proffs tänker jag och hakar i höger fot på pedalen, skjuter iväg cykeln i det lätta motlutet, lyfter upp vänster fot (men hinner inte klicka i den) och cykeln kör tvärnit. Stopp. Jag armbågstacklar huset och känner hur hårt jag kört in underarm och armbåge. Halvligger mot husväggen och vill rädda cykeln så det inte ska bli några repor på den -ser tämligen ickeproffsig ut och R hjälper mig på fötter och sätter hjälmen tillrätta…

Solskenscyklare

Haglet fortsatte och övergick så småningom i snöblandat regn. Vattenpölarna växte och jag cyklade upp en vacker smutsränna på bakdelen av byxorna och min blöta vindjacka. När jag skakade på huvudet skvätte det massor av kallt vatten ner över mig, mina sportbrillor och på alla som var i närheten… Jag tänkte att jag kanske inte är ämnad för att cykla. Att vädret försöker säga mig något. Kallt om händerna blev det också ett tag då vantarna var dyngsura. Men jag bet ihop. Ska jag lära mig cykla får jag inte låta mig påverkas av väder, jag fnyser ju åt solskenslöpare…

Efter en stund sprack molntäcket upp och vi kunde cykla ut mot Ekerö. Det blev nästan 25 kilometer på premiärturen med stor bula och blåmärke på armen och öm rumpa eftersom jag valde bort cykelbyxorna.

• Lektion 1: upp på cykeln – check
• Lektion 2: bromsa – check
• Lektion 3: klicka i och ur cykelskorna – njae
• Lektion 4: växla med högerhanden – check

Känner mig stolt över att ha kommit nästan fyra steg på vägen till att bli något som skulle kunna nämnas som cyklist. Jag tror att det sitter i kläderna. Behöver helt klart hjälp där.