>

Den stora utmaningen!

Så var det äntligen dags. Dagen D. Dagen då jag skulle knäcka Ken genom att köra den vackraste och längsta plankan i hela världen. Efter all planka-träning på Nordic Military Training skulle jag nog greja det här galant. Jag menar – hur svårt kan det vara att klå HulKen, som bara tränar vader. En vad gör ingen planka. Men ett vad om en brunch stod på spel i dagens Planka.

Utmanarna Ken och Mia

Med en huvuddomare (Helena) och en över-linjeman (Fredrik B) tillsammans med linjemän (Catti, Karin, Linda, Fredrika, Staffan, Nisse – oj – det var visst 20 pers där) så gick startskottet 18:15.

På väg mot plankan-position

Jag försökte redan efter 30 sekunder att psyka min motståndare genom att ställa påståenden som ”Nu känner du väl att låren vill ner i golvet?” ”Vilka tunga vader du har!”. Men jag fick bara tillbaka att min mage var tung. Hehehe. När tidtagar-Helena (fortfarande huvuddomare) hojtade 1 minut utbrast Ken ”Bara EN minut? Den tog lång tid!” Heh – tänkte jag, här har jag min chans. Han grejar det aldrig. Strax därefter börjar Catti och Karin hojta ”Upp med häcken Ken”. Aha – han svankade och började tappa formen redan. Härligt. Men Kensiponken lyfte upp arslet och fortsatte att snacka. Jag fokuserade på att höra hur publiken diskuterade Ken’s svank. Nu började mina axlar att kännas trötta… jag darrade – men behöll fokus på magen. 3 minuter. Långa 3 minuter. När skulle han ge upp.

En kvistig planka?

”Vad är tiden?” hojtade jag. 4:48. Bra, mitt rekord slaget i alla fall. Jag såg hur Ken ”vilade” huvudet och tyckte att det var jobbigt. Min ländrygg skrek av trötthet. Faaaan Ken – ge dig nu! Jag försökte projicera över min darriga trötthet på Ken, men han höll sig uppe. Till slut ramlade min raka planka pladask ner i golvet, tätt följt av Ken. Min tid 5:15, hans 5:17.

Men hey! Vem är förlorare när det står brunch på spel med löparvänner? Och vem är förlorare när man får en revansch efter nästa NMT camp? Inte jag i alla fall. Nu har jag hittat hans svaga punkt. Nu vet jag att jag grejar åtminstone 5:15 – jag är på gång! Här ska tränas.

Helt slut efter dryga 5 minuter statisk magträning.

Stolt över min 2:a plats!

IF Linnéa är en riktig fixarklubb. Tack för den fina supporten, dömandet, medaljerna och för Soundtracket (som jag lyssnade på i bilen efteråt eftersom tekniken trilskades för F).

*********************************************