>Jag tänker springa Stockholm halvmarathon den 6 september på sub 1:45.

Jag har varit lite dålig på att dela med mig av min statistik, framförallt mina kilometertider. På nåt underligt sätt började jag tjejtramsa på bloggen, här kommer i alla fall lite fakta från mina turer efter maraton:

Första turen var med min chef 2 dgr efter maran i skönt ta-igen-sig-tempo…

Första. 5,1 km. Totalt 30 min. Snitt 5:53/km
Andra. 9,46 km. Totalt 50:47. Snitt 5:22/km (medelpuls 157)
Tredje. 6,13 km. Totalt 31:15. Snitt 5:06/km (sista kilometern på 4:29!)
Dagens. 11,6 km inkl backintervaller. Totalt 1:01:15. Snitt 5:17/km (medelpuls 157)

Idag var vi grymt duktiga jag och Karin. Efter vin och bubbel igår lovade vi varandra backintervaller i Tanto klockan 12. Benen var oförskämt pigga och tog mig till backen i 5:08-tempo. Sedan forcerade vi 130-metersbacken 6 gånger (36, 39,37,38,39). Nedjoggen tillsammans gick runt 5-minuterstempo, men jag har lagt in ned-för-backen-lunken i nedvarvstiden och fick ett snitt på 5:27. När vi kom till Centralen slog det oss att det bara var 2 veckor sedan vi passerade där på Stockholm Maraton. Vilken härlig maskin kroppen är som återhämtar sig och känner sig så pigg så snabbt efteråt.

Imorgon väntar föreläsning med TShM. Jag hinner inte vara med på träningen efteråt för vi ska på dop – men nästa vecka blir det tisdagsTShM och torsdagsIFLinnéa. Veckan kan dessutom inledas med måndagsträning med Lilla Duktig!

*****Kort rapport från i går kväll*****

Hemma hos mig bjöds det på födelsedagsfika, och både släkt och vänner dök upp under kvällen. Alla paket hade löpanknytning – spabehandlingen för vilodagen, rödvin för välmåendets och blodets skull, presentkort på löplabbet, löparstrumpor, böcker för den mentala delen, godis för återhämtning… de flesta kort och paket hade dessutom skotema…. wonder why!

Av Linnéa fick jag en fin teckning av mig själv föreställandes en prinsessa med en ballong som det stod 38 på – jättefin! Av hennes lillbror Jonathan (4 år) fick jag också en teckning (föreställandes mig själv?). Jonathan deklarerade högt och tydligt ”Det är en ko… som gör så man dricker!” Min man öppnade en öl, lade armen om mina axlar, log, tittade på mig och sa -Ja, det är det.