Nu är det 10 dagar sedan jag gick i mål på Trans Scania och dags att smyga igång träningen. En återhämtningsjogg har gjorts med dottern och jag har besökt gymet för lite styrka. Igår delegerade jag ut ett pass till Andrea, som jag tidigare tränade inför Bellmanstafetten för några år sedan. Det var hennes tur att lotsa runt mig i Hagaparken.

Lite nervös inför Andreas upplägg. Skulle jag straffas för tidigare piska? Foto: privat

Lite nervös inför Andreas upplägg. Skulle jag straffas för tidigare piska? Foto: privat

Eftersom jag varit rätt tuff mot Andrea tidigare och inte tillåtit gnäll, försökt pusha henne när hon vill ge upp så var jag faktiskt nervös inför vår träff. Skulle hon hämnas och straffa mig? Vi möttes upp på vår vanliga plats och tog den vanliga rundan. Jag var tillåten att svära, men inte gnälla. Jag höll detta och vi trippade runt i Hagaparken och samlade ihop en halvmil med massor av snack. Det var ju inget att oroa sig för – hon coachade mig galant och jag känner att det är lätt att plocka tillbaka vardagsjoggen. Dessutom sprang vi rundan snabbare än när vi sågs i juli. Kanske på grund av de upprörande samtalsämnena vi valde. Nästa gång kanske vi väljer en mjukare approach med luffs.

Nejdå, hon var snäll och rundan försvann i ett nafs. Foto: privat

Nejdå, hon var snäll och rundan försvann i ett nafs. Foto: privat