Obalanserat otrevlig

Här kommer jag inkörande till sommarstugan med RallyMazdan på två hjul mitt i natten. Med mig i bagaget har jag några tuffa veckor och en överstressad inställning. Jag är uppe i varv och prackar på familjen mitt tempo, min inställning och mina nyvunna övertygelser om näring. Hängde de med? Nej. Inte jag heller.

Uppe i varv

Det är stor skillnad på att vara i stan där det råder högt tempo och vara här på landet. När jag är mitt uppe i det, tycker jag att jag hanterar det bra med jobb, alla åtaganden (jo, det blir för många ibland men det är ju så kuuuul). Jag hittar mina stunder av närvaro mitt i det jag håller på med, försöker lyfta blicken och se långt. Ändå är jag uppe i varv. Jobba, träna, föreläsa, handla, laga mat, städa (när gjorde jag det sist?), jobba, umgås med barnen/familjen/vännerna, jobba som coach, ta ett pass på IF Linnéa, baka gluten-& sockerfritt, läger, tävling, pressfrukost, rättegång, jobba mer, blogga, börja cykla, laga superbra mat, lära mig fixa punka, ordna tävlingar/klubbmästerskap, vem handlar spenat?

Till slut är jag så uppe i varv att allt går av bara farten. Jag är bra på att ha tusen järn i elden och få saker att hända – men tempot!! Ska det gå så snabbt i livet? Den farten jag tog med mig hit till landet och är väl inte supertrevlig de första dygnen här. Har kort stubin, byter ut varor i kundvagnen och vill ha det på mitt sätt.

”Jag gick ut för att leta efter mig själv.”

(Heraklit)

Får inte pris som Årets trevligaste dotter. Tar några dagar att acklimatisera mig. Foto: privat

Varva ner

Det tar exakt två dygn för mig att hamna i Stensviksmood. Stressen rinner långsamt av mig och jag sover gott i 8-9 timmar. Jag tar mig upp i bergen och ut i skogen. Jag fyller på med bra näring. På den tredje dagen är jag riktigt trevlig och kan föra normala diskussioner utan att hugga som en kobra. Jag tycker nu att allt är okej som det är här i stugan. Att maten de äter, och alltid har ätit är helt i sin ordning. Allt får ske i sin takt. Vill jag ha mer sallad och grönsaker så kan jag ju fixa det. Inte behöver andra ändra sina rutiner för att jag har älskat att experimentera i köket det senaste året.

Allt handlar om inställning

Utvilad, lugn och i kontakt med mig själv har jag bättre inställning till saker och ting. Att vara ute i skogen och boosta välmåendet gör mumma med själen. Jag investerar i mig själv. Jag är tacksam för provocerande föräldrar som står för sin sak och som älskar att reta gallfeber på mig. Det är styrka. Jag kan bara ta hand om min inställning till det hela – vilket blev så uppenbart svårt när jag är under stress – och som är lättast i världen nu när jag är lugn.

Det känns som jag hittade flytet och lugnet lättare förut trots att tusen saker pågår. Jag vet att det finns där inom mig, så när de tuffaste partierna i tillvaron har passerats, så är det dags att återgå till det. Till flytet och balansen. Att lägga in de lugna perioderna mer frekvent. Gäller bara att efterleva det också.