Javisst gjorde hon det!

Imorse ringde klockan tidigt och jag gjorde mig snabbt klar. Jag behövde planera mina positioner för att kunna vara med om världsrekordet. Inleda en telefonkonferens på tunnelbanan 08:30, vara i en tyst del för min egen rapportering kl 08:50 och därefter så snabbt som möjligt ta mig till Actic i Kista för att se hur det gått för Kristina. När jag strax före halv 10 kommer till gymet visar det sig att hon bara har 2,6 km kvar! Jag meddelar kontoret att jag jobbar från mobilen ett tag…

Javisst klarar hon det! Kristina i mitten med sällskap av två gulhattspryda herrar, och om jag inte ser fel är det Fredrik och Joakim. Foto: privat

Javisst klarar hon det! Kristina i mitten med sällskap av två gulhattspryda herrar, och om jag inte ser fel är det Fredrik och Joakim. Foto: privat

Det går inte att beskriva känslan som delas när någon gör något stort. Alla som var närvarande i lokalen hejade och klappade, tårar rann och skratt hördes. Känslosamt. Nedräkningen började – 400 meter kvar, 300 meter kvar, 200, 100, 50 och … till tonerna av ”You’re simply the best” småspringer Kristina över rekorddistansen som tidigare låg på ca 309 kilometer. Då har hon nästan 2,5 timmar kvar. Under detta dygn har hon slagit rekord på rekord för löpning på löpband. De var säkert fler än de jag höll koll på, men i alla fall 24-timmars, damernas 48-timmars och med slutresultatet 322,9 kilometer slog hon även det Nordiska herrekordet på löpband.

Imponerande! Fantastiskt! En kvinna i Världsklass!

Jag brukar säga till Kristina ”Du glömmer inte bort att du är Världsklass va?” Då brukar jag mena henne som person och medmänniska. Idag när jag fick säga det så var det även för hennes prestationer.

Rätt in i Guiness rekordbok kommer hon. Med domare och allt. Jag är stolt och glad medlem av ultrafamiljen! Här finns det en liten videsnutt från det hela.