>

Det är så härligt att välkomna ny i Ultrafamiljen!

Annika, Sandy och Evelina är de nya Ultrababesen [ultrabe:jbsen] . Här vid marathon + 10 meter-distansen 🙂

Det är lätt att bli tjatig när det är något man gillar att göra och får en sån enorm kick av. Att prata sig varm över saker man gillar kan ju gå till överdrift. Lika lite som det går att beskriva känslan av att få barn, lika lite kan man förmedla känslan av att faktiskt klara en ultra.

Något som för många är bortom allt sunt förnuft.
Det går inte att tjata ihjäl sig, det måste upplevas. Eftersom det inte finns någon ”riktig” ultragräns, några säger allt över marathondistansen, andra säger att man måste ha avlagt 50 km, så tog vi det säkra före det osäkra. I lördags i Skåne döpte de nyfödda Ultrabrudarna både vid maradistansen och efter 53 sprungna kilometer. Så här vackert var det att ta sig från Smygehuk till Malmö, via Trelleborg.

Fem skuggfigurer skulle formas till Ultimate Ultras under passet. Diana sprang med oss i 15km för att vända hem och få ett skönt långpass inför maran.

Vi sprang på olika typer av underlag….

…och njöt av Skånes vackra landskap, byar och natur…

Vi slog rumpan i gräset bakom varsit träd för det mindre behovet, för att undvika nödlandning valde vi Sibyllas WC…

Vi njöt av varandras sällskap genom prat eller bara tyst jogg där vi kunde landa i oss själva, njuta av livet, tankarna, känslorna, kroppen, naturen och allt som hör ultra till…

Lunchen bestod av nybakta grahamsbullar med smör på ett mysigt litet café/marknad med underbar personal som tog sig tid för att lyssna på våra galenskaper.

Man hinner se så mycket roligt när man springer i Ultratempo…

Efter att ha fikat vid Torup (42 205 meter från Smygehuk) som visade sig vara ett slott, en servering och en golfbana – och inte alls en stad som vi först trott, så var målet att komma till Malmö och Turning Torso…
Vägen var längre än de 11 km vi trodde återstod. Benen började kännas tunga – vi hade ju trots allt sprungit backintervaller dagen innan.

När vi passerat 53 km tyckte vi att vi gjort en bra dagsinsats och beställde taxi för att ta oss till Ultra-grabbarna och Världens-Snabbaste-Kattis som väntade med kall öl och Pizza vid Turning Torso.
Tack Diana, Fredrika, Evelina, Annika och Sandy för en oförglömlig dag.