>Idag sitter jag med jordens huvudvärk, stela ben och en jäst mage. Tog nog slut på alla reserver igår – det betyder att jag gav allt jag hade. Bara att ladda på ny, näringsrik energi.


Strålande sol när jag, Tene och Anneli rekar banan. Fulladdad och fokuserad.


Den obligatoriska flätbilden före och efter. Kristina Lugn: Släng dig i väggen – Skövdes alla fåglar kunde bo i mitt fågelboruffs efter 6 immar!

Maten, depåer och energi är superviktigt under ultra. Jag har inga problem att bara dricka vatten och sportdryck på marathon, men går loppet över 4 timmar är det viktigt att ladda på och vara smart innan, under och efter. Det gäller även musklerna. Att träna för att bli stark och uthållig underlättar genomförande och återhämtning – men ingen passerar väl marathondistansen obemärkt – hur vältränad man än är -under en tävling. Det är skitjobbigt. Benen skriker, många får kramp (inte jag än så länge…peppar-peppar), folk börjar gå, höfterna är stela, hjärnan spelar en ett spratt, magen gör sig påmind, skavsår, frossa – ja allt möjligt kan drabba en.
Någon som inte hade en chans att ladda ordentligt var Anneli. Jag ringde henne halv tre och sa ”Du är precis lagom galen som jag – vill du följa med till Skövde och köra 6-timmars. Jag hämtar upp dig vid 16-snåret?”. Ödets ironi… Anneli satt precis och funderade på vilka lopp hon skulle köra och vilka otippade grejer som skulle dyka upp. Och upp dök de snarare än väntat. Klart hon hängde med!


Före loppet är det dags att fokusera, visualisera och inte glömma att fästa nummerlappen ordentligt. Njuta av tår som fortfarande känns normala… nja – ganska normala.


Anneli tittar skeptiskt på mig när jag ger mina sista-minuten-tips…

Själv känner jag mig rörlig, mjuk och elastisk när jag startar. För varje kilometer jag springer är det som ett gummiband drar ihop sig i rygg, rumpa och hamstring. Allt blir liksom kortare och kortare. Därför har jag lagt in Nå-tå-test [noe toe] där jag böjer mig fram och stretchar ut baksida lår och rygg. Ofta med hjälp av att någon lugnt trycker ner ryggen så mina händer når tårna. Det blir svårare och svårare för varje timme som går. Körde 4 stycken Nå-tå-test igår.

Idag grejar jag knappt att böja mig framåt 🙂