>Jag äventyrade min sons och mitt eget liv genom att köra mot rött på väg till Östermalms IP tio över 6 i morse. “Det är bara träning! Kom igen morsan, det är inte värt att dö för”. Korsningen var helt tom och det var inte så farligt som det låter. Men… det är aldrig kul att komma försent till militärträningen. Det hör liksom inte ihop. Och försent kom vi. EN HEL MINUT!

Anledningen var inte lathet eller en lång, skön mysfrukost. Bilnyckeln var borta. Och jag har ingen extranyckel. Kommer ihåg att jag höll på att tappa den igår när jag skulle bära två tunga matkassar, träningsväska och semelkartongspåsen från bilen efter träningen. Tio i 6 skickar jag ut Alex att leta runt bilen – själv plöjer jag igenom fickor, väskor, avokadopåsar, plommontomatkartonger, skor, vantar – varhelst en nyckel kan gömma sig.

Panik. 6 på morgonen. Lite för lite sömn. Snygg-Johan står och väntar på Östermalm.

Inte bara snygg – stark också. Foto: Susann Wilson Andersson

I ren frustration slänger jag mig själv på mage vid bilen och luskammar hela området runtomkring. Mina grannar som precis drar upp persiennerna undrade nog vilken konstig brud som ålade runt på gatan i Nordic Military Training väst, chockrosa mösa och stirrande blick. Hela gatan pryddes sedan av snöänglar. Ett sista försök tillbaka i hallen – tömde sopkassen med semelkartongen och DÄR låg nyckeln.

Ja, intensivpasset var värt frustration och nästan att dö för. Jag var nämligen bättre än Bruno på att stå på händer – jihaaa!! Dessutom bankade jag hans fläsk 30 gånger vilket gör att jag känner mig grymt stark – sonen sa “Grejar du 2 så är du grym morsan!”. Snygg-Johan var givetvis grymt besviken på den sena ankomsten och det gavs gliringar och småstraff hela tiden. Fast vid armståendet fick jag i alla fall beröm “Kul att det är NÅGOT du är bra på Mia!” . Det tycker jag med 😉

Tack för ett bra pass Johan. Värt att sova lite för lite för. Och köra mot rött.