>Lite jävlar anamma – Ja tack hjärna!

>Minne GuldfiskFoto: Homerwallpaper

Idag var det dags för 4*15 minuters löpning med IF Linnéa. Passet gÃ¥r ut pÃ¥ att man värmer upp lugnt i 15 minuter (dessa gÃ¥r supersnabbt tidsmässigt), sedan sätter vi av i lite snabbare tempo. Efter ytterligare en kvart ökar vi takten till tävlingsfart eller riktigt hÃ¥rd distans (dessa 15 minuter känns evighetslÃ¥nga) – därefter varvar vi ner och transporterar ut mjölksyra och slaggprodukter under 15 minuters lugn löpning.

Om du vill testa så utgå från dessa riktlinjer
1. 15 minuter i lugnt snacketempo
2. 15 minuter i lite snabbare fart, kunna prata fåordigt
3. 15 minuter i riktigt hård fart. Ej talbar
4. 15 skön mysjogg.

De tuffa 15 minutrarna är riktigt lÃ¥nga och mÃ¥nga tankar hinner rinna genom skallen. Det är nu det gÃ¥r att testa sitt pannben eller öva fokusförflyttning. När gänget jag sprang med hade 2 minuter kvar av den jobbiga kvarten ökade jag lite mer och hade bestämt mig för att hinna springa till ett visst hus jag sÃ¥g. Jag flyttade fokus frÃ¥n mina mjölksyretunga ben och ändrade armpendlingen – rätade upp kroppen ordentligt och ”gled” fram. Fokus lÃ¥g pÃ¥ rytmen i andningen. Lite sÃ¥ här…

Andas iiiiiiin – räkna ett, tvÃ¥, tre (hör antalet steg: klipp/klapp) – andas uuuuuut fyr, fem, sex. Nu känner jag inte att benen är tunga – min guldfiskhjärna fokuserar helt och hÃ¥llet pÃ¥ den jämna andningen – den som för tillfället fungerar.

Efter en stund gör ju fartökningen att flÃ¥set blir mer ansträngt och det signalerar till hjärnan ”jobbigt! Skitjobbigt!” DÃ¥ är det bara att flytta fokus till benen, räkna steg och hitta rytmen ett, tvÃ¥, tre, fyr – bra teknik med armarna – ”Har jag höften framÃ¥t? ”Lutar jag mig sÃ¥ jag använder tyngdkraften?” ”Spänner jag magen?”

Det är superbra att öva fokusförflyttning under träning, då går det lättare att plocka fram det under lopp.

Ibland tappar man ju motivationen mitt i ett lÃ¥ngpass – tanken kan ha varit att springa 25 kilometer, sen vill man ge upp efter 9. Oftast sitter begränsningen i skallen, dÃ¥ kan man snabbt fokusera om ”Jag springer en kilometer till – sen fÃ¥r jag se”. När kilometern är sprungen gÃ¥r det lika bra att ta en till. Och en till. Annars är det lätt att haka pÃ¥ Ge-upp-tankarna och hitta närmaste väg hem. SÃ¥ tänkte jag när jag slutade röka. Jag tar inte en cigg denna gÃ¥ng jag är röksugen – jag tar den nästa gÃ¥ng. PÃ¥ sÃ¥ sätt förflyttade jag begäret tills det avtog helt.

Det fantastiska med hjärnan är ju att den glömmer det jobbiga sÃ¥ fort. Klart det kommer dippar och att det känns jobbigt under hÃ¥rd träning eller uthÃ¥llighetsträning – men dipparna kommer man igenom och förbi – försök att fokusera pÃ¥ den sköna känslan när det är flow efterÃ¥t.

Även om en ynka kvart av ens liv kan kännas spyjobbig sÃ¥ Ã¥ngrar man sig sällan efterÃ¥t. Det finns alltid lite extra att ge – det gäller bara att vÃ¥ga.