Vem/vilka är viktigast i ditt liv? Så fort jag ställer frågan till någon börjar listan rullas upp: mina barn, min partner, mina vänner, mina föräldrar. Sällan börjar listan med JAG eller MIG.

Den enda person du vet med säkerhet att du ska leva resten av ditt liv med är DU!

Jag blev ombedd att ta ett foto på mig och fyra vänner idag. Här kommer de:

Min kropp

Min bästa kompis är min kropp. Den ser till att jag vaknar på morgonen, den slänger benen över sängkanten och tar mig upp till nya dagar. Den säger ifrån när den är hungrig, trött eller rastlös. Den är ganska smart. Den är stark och den är svag. Den hänger med på äventyr över berg och den demonstrerar när den inte vill. Den kan känna dofter, smaker, höra ljud och göra ljud, den ser och känner. Den växer och förändras, den är grinig och ger skavanker, den är glad och reagerar. Vi är inte alltid överens, men vi utvecklar ett livslångt kamratskap genom att mötas och lära oss av varandra. Jag tycker om min kompis ”kroppen” och ser till att vara snäll mot den.

Mitt huvud

Mina tankar. Som jag både älskar och hatar dem. Hur min skalle kommer ihåg saker och hur den glömmer. Det bästa med skallen är ju att den ofta glömmer saker som gjort ont eller varit jobbiga så att man skaffar ännu ett barn, anmäler sig till ännu ett äventyr bland annat. Mitt huvud har jag jobbat med länge – att lära mig att tankar är just tankar, att fokusförflytta (tjockt pannben) och att prioritera tankar som för mig i rätt riktning. Jag har lärt mig att jobbiga tankar är välkomna och att de får vara. Det är ingen idé att fly från jobbiga tankar, de kommer direkt från känslorna. Det finaste med att bli äldre är alla de verktyg jag samlat för att hantera olika situationer.

Mitt hjärta

Så mycket kärlek. På riktigt – hur mycket kan man samla i känslor. Ju mer dalar som hjärtat varit nere i, desto högre toppar kommer den upp i. När jag var ung (typ 20…) så trodde jag att man bara kunde älska en person, och att kärlek var mellan man och kvinna. Och att man älskade sina barn. Ack så fel (JO!! För böfvelen – kärleken till BARNEN går ju inte att hejda). Det går att älska sina vänner, situationer, släktingar, kollegor och ja – det går banne mig att älska allt. Och det går att tycka illa om saker också. Mitt hjärta berikar mig med en färgsprakande palett av känslor, hela livet är en övning och en prövning att hantera situationerna och tankarna som uppstår av dem.

Min själ

Med massor av djuphet och sinnliga upplevelser ser min själ till att ge mig en rad känslor och upplevelser. Ett lyckorus mitt i skogen, en lycka av ett tillfälle. Min själ är min ryggrad och min trygghet. Min själ är min övertygelse och min innersta bas. Min själ är stark, ömtålig och ibland hemlig. Min själ skakar av orättvisor och lögner, när folk försöker rucka på mitt starkt befästa berg. Det utvecklar mig och får mig att stanna upp och blicka inåt. Vem är jag? Vad är min roll på jorden? Jag värnar om min själ.