>Jag springer nästan alltid fel. Och tydligen får jag andra att göra detsamma! >Mia GPS:en Thomsen
Igår skulle jag köra ett kortare långpass med en kompis. Vi valde hans hemmabana – där han kutat en miljard gånger. Jag babblar som vanligt på och plötsligt är vi inte i löpspåret längre utan på en golfbana. Vi letade oss ut genom högt gräs, in i en skog, fann en stig och förlitade oss på hans väderstreckskänsla. Inte min. För i sånna fall skulle vi varit kvar i skogen/på golfbanan/på E18/på-väg-åt-fel-håll. Hur fick jag polaren att tappa spåret? Ska det alltid vara så att jag springer fel? Jag brukar se det som en bonusrunda och att jag får se nya saker – men om jag får den mest rutinerade löparen att tappa spåret på hemmaplan hur ska jag då överleva GAX? Hur mycket mer får jag se av Skåne än de nödvändiga 16 milen?

Fick ihop 17,54 km på 1:40:41. Blandad terräng. Gillade terapin i det höga gräset (Det finns inga ormar, jag stukar ingen fot, det finns inga ormar, jag stukar ingen fot…)