>Tisdagar och Torsdagar kick ass.

Tröskelpass runt Söder enligt schemat. Mitt högra bakben (jag har ett fram också) skrek ”Ta det lugnt”. Jag var helt inne på att samla kilometer till jogg.se-utmaningen och tänkte köra en kompromiss. Jag springer till Zinken, tankar lite positiv energi från mina klubbkamrater, låter dem springa tröskelpass, så kan jag springa Kungsholmen runt istället.

Fast det blev inte så. Det var fler som var sega och skulle ta det lugnt. Snabba Karin var coach för dagen och drog iväg med snabbfotingarna. Jag fick en lyxvariant med egen farthållar i form av mysiga Catti, ”flickvännen” Tone, Kattis, Martina (?) och för dagen sjuke Ken. Vi tog ett lugnt pass i 5:30-fart och jag fick ihop 15 kilometer till statistiken. Baksida lår var stelt hela vägen men löpningen gick okej ändå. Mycket tack vare Catti’s push, de andra tjejernas pladder och Ken’s julsånger vid Skanstull. Det blev mycket snack och skoj om killen som leder över oss Linnéaner i antal kilometer. Kanske vi ska ta reda på var han bor och skicka in en förkylningsbacill – eller slå till och kuta 6 mil sista dagen. Men oj! Det är ju nästan det jag ska göra. Fast den 28:e då.

Efter passet fick jag en riktig naprapatstretch av farthållaren och gick mjuk och smidig som en panter därifrån.

I morse på fystestet sprang jag bort det sista onda i baksida lår – nu är jag en sprattelgubbe igen. Heja träning!