>Bestämde mig för en Mia-Dag

Började dagen vid 7-tiden för en timmes yoga. Försökte redan här att samla tankar och känslor i kroppen. De började puttra och pirra i själen och jag lät de små känslo-gnytten få leva sitt eget liv.
Jag lät mig inte lockas av varken Runes nya 5-milare eller Anders TSM-långpass. Lät fler känslor och tankar virvla runt i kroppen. Vid 11-tiden stod solen högt på himlen och inte ett moln syntes, jag stationerade mig vid poolen och småpratade med några andra löpare som lapade sol. Kände hur det brände och sved i mitt skin, hur det fortsatte att snurra i själen och krampaktigt bita i hjärtat. Snart. Snart. Låt det gro en stund till.
Hoppade över det planerade Power Dance passet till förmån för solen, lät mig villigt brännas. Fyllde på med energi, lät benen vila. Hjärtat klumpade sig, pirret och sorlet i mitt inre började brusa. Dags för sista löpturen. Hoppade i mina tunna löparkläder och ignorerade Pricka-Tiden-Tävlingen – begav mig i motsatt riktning på stranden. Bara jag. Vara Mia. Lät allt som surrade och pockade få utlopp, sprang med starka löpsteg mot solen och en blå himmel. Till ljudet av vågorna virvlade mina känslor en sista gång, hamnade i rätt små påsar i hjärtat – redo att möta framtiden. Jag är. Och jag vet vad jag vill.

>Lördag - sista dagen och strålande sol!