>

Ingen idé att ligga på latsidan efter PB’t – på’t igen bara! Påskhelgen har bjudit på mången aktivitet!

Likt en häxa på kvast på väg till Blåkulla persade jag på milen på Skärtorsdagen. Njöt ända tills klockan ringde på…
Långfredagen
Dags för muskelpass med Brandman Jörgen – han den entusiastiska! Vi fick lite bonustid – så 90 minuters styrketräning avverkades i vårvärmen. Vi kämpade och led precis som sig bör en Långfredag. Jag körde med Moa Herngren och pressade henne lite extra (tills armarna skakade!!). För att rikitgt hedra den stundande helgen körde jag ett återhämtningspass med 5 km lugn jogg i skogen. Det var helt underbart. Fick inte riktigt nog av naturen och tog senare en skogspromenad för att lyssna på fågelkvitter, isen som smälter, bäcken som porlar och den härliga tystnaden. Körde en riktig ego-fredag (jag lovar att jag tänkte på Jesus heeeeeela tiden.)

Påskafton
Tog mig ut till Tyresö för att äta påsklunch och påskäggsleta lite med lillebror och lillesyster med respektive. Vädret var underbart, med 17 grader varmt och vindstilla. Det var till att vika upp jeansen och gå runt i linne. Att få spendera några timmar med underbara Hugo ger en sån positiv energi som jag kan leva på länge. En sak slog mig på väg ut mot Gamla Tyresö… Det var gott om backar, sköna vägar och det ligger bara 2,5 mil från Kungsholmen. Detta kan bli ett litet löparäventyr i sommar!
Underbaraste lilla Hugo!

Tog mig tillbaka till stan och spontanfixade middag för Evelina, Jenny och Sivan från Nordic Military Training. Vi mös med tjejsnack och rödvin hemma hos mig istället för att gå ut och ta ett glas vin. Att socialisera och umgås med folk som är lika knasig som en själv är ju en del av träningen. Jag kallar det återhämtning eller mental träning. Igår blev det mer Aktiv Vila över det hela.

Påskdagen
TeamStockholm Marathon – det är ju söndag. På schemat stod 28 km. Eftersom jag tidigare skrattat lite åt att det står ”Riktigt långt långpass” var det bara att leverera. Jag sprang till Stadion, anslöt mig till 3:45-gruppen och parjoggade med Evelina. Det var hennes första långpass på mycket länge. Hon kände sig som jag gjorde förra söndagen – alldeles för lite sömn och fick slita under passet. Vi höll sällskap med de övriga 34 löparna i gruppen fram till 2 mil, sedan lät vi dem fortsätta i 5:40-fart. Jag och Evelina fortsatte i något lugnare fart mot Stadion – hon skrapade ihop fina 26,5 km – villket är grymt när det börjar kännas motigt redan vid 18. Jag och Ken kutade sedan gemensamt till Fridhemsplan- min klocka stannade på 34,02 km framme vid Karlbergskanalen.
Kände mig lite stel i benen och ryggslutet efter turen så jag drog till Världens Bästa Pappa och bytte till sommardäck och rengjorde bilen invändigt – det mjukade upp mina stela leder. Nu sitter jag här i köket och tittar ut över Karlbergskanalen – med röda kinder som hettar från dagens sol – och imorgon är det ytterligare en ledig dag!