>Oj vilka stjärnor som ville kuta 10 gånger över bron!

Om jag har avsatt tid för träning är det ju lika bra att ge järnet, träna riktigt hårt för att sedan njuta av återhämtning. Hur motiverar jag mig då att kuta 10 gånger över en bro som lutar drygt 580 m från det ena hållet och 450 m från det andra? Jo genom att göra det med andra tokar från IF Linnéa. Vi delade upp gänget idag – de som ska springa Midnattsloppet på lördag fick ta en Årstaviksrunda, resten Västerbrointervaller. Idag kom tre nya stjärnor; Staffan, Ken och Jonas. De visade sig vara snabba. Killarna och Snabba Karin drog iväg. Jag hamnade rätt långt efter, men det är här alla kändisar dyker upp!

De första tre intervallerna var jag bara mig själv, tog det lugnt och tänkte på tekniken. Bara genom att bära IF Linnéa-tröjan gör att jag känner mig som en stjärna. Dessutom får jag väl kalla mig halv-Stoclholm-Marathon-deltagar-kändis eftersom min bild är på Photomotions reklamutskick 😉

Den fjärde intervallen började jag undra vad f-n jag höll på med. Det var ju sex stycken kvar och jag började redan känna mig trött. Tänkte att det måste vara en stor idiot som frivilligt ger sig ut på såna här äventyr. Den här intervallen bränner jag av som Borat, med ett fånigt flin och tom, ointelligent blick.

På den femte intervallen började det att blåsa riktigt hårt. Vinden fick tag i min fina IF Linnéa-tröja och liksom krulviduttade ihop den upp över naveln, visade hela dallermagen så det blev en Britney Spears-tröja. (Jag drog snabb ner den och petade in ena sidan i löpartajtsen!)

Den sjätte intervallen var vinden så stark och fick nästan tag i mina fötter för slå omkull mig, jag parerade starkt och drogs än åt det ena hållet än åt det andra. Med ren styrka och vilja höll jag mig vingligt på gångdelen. Mina fötter dansade runt i luften som John Travolta’s.

Sjunde intervallen bjöd på illamående. Jag stålsatte mig och ökade tempot. Har jag bokat in ett spypass så ska jag leverera ett spypass. Denna intervall ägnar jag åt Magda Gad, just nu känd bloggaren – men med all sannolikhet en känd boxare i framtiden.

Åttonde intervallen ville jag verkligen spy. Bara rakt ut utan att tänka på konsekvenserna precis som Lindsey Lohan.

Den nionde intervallen gjorde sig träningsvärken i mina armar påmind. Jag fantiserade om välsvarvade armar likt Madonna (när de fortfarande var läckert svarvade…)

Den tionde intervallen tog jag mig över Västerbron likt Jennifer Lopez. Jag lovar att min rumpa vår såååå pumpad efter alla turer fram och tillbaka över bron så det måste ha synts. (Jag kollade aldrig efter om så var fallet utan går i godan tro över att det verkligen var så).

Västerbrolöpningen mätte totalt 11,14 km och gick på 58:16 inklusive intervallvilojogg. Detta ger ett totalsnitt på 5:13/km. Uppförsintervallerna med stark sidvind gick i 4:59-tempo (puls 158/170) – Heja mig!