>Frågan fick jag från Cia för 1½ år sedan. Hennes marathon var att genomgå en strålknivsoperation av sin hjärntumör hon fått till följd av lungcancer.

Vi pratade mycket den sommaren. Om vikten av att orka, att äta näringsrik mat som ger energi, att både studera vetenskap och ha tro på det övermäktiga. Om att kämpa. Och hoppas.

Och hoppas gör man när det handlar om sjukdomar. Cia klarade operationen, delade in vägen dit i olika delar och kämpade med sitt marathon. Cancer är en elak sjukdom som inte låter någon i dess närhet vara oberörd. Fler tumörer tog senare fäste i huvudet. Nytt marathon – ny fight. Ny strålkniv. Cellgiftsbehandling. Helhjärnsstrålning.

På nyårsafton dedikerade jag Nyårsloppet till Cia. Energin räckte inte hela vägen. Den 14 januari tog Cia sitt sista andetag, bara 50 år gammal. Hon såg så vackert fridfull ut. Idag begraver vi henne. Jag ska lägga en ros med nummerlappen från loppet på kistan. Mina tankar och min energi går nu till hennes barn Emma och Daniel, samt till min far.