>tankarna i huvudet rasslar runt, vad menar kompis? Jobb, flirta med killar, eller är det mina ultralopp hon syftar på?

Mia: (lite tyst) mmmmmm det… är en 12-timmars i Trollhättan nästa helg.
Kompis: På en sån där rundbana? låter triiiiist.
Mia: Mmmmm – jag tycker det är skitkul. Jag ska springa 8 mil har jag bestämt mig för
Kompis: Sen då? Vilka tokigheter blir det sen? Äventyrssport? Slänga dig utför ett stup…?
Mia: bah?
Kompis: Ska du bli stentuff och åka på äventyrshelger med Magda Gad och gänget?

Shit – har jag möjlighet att bli lika stencool som henne? Tanken har aldrig slagit mig. Men vilken fantastisk tanke – för framtiden blir ju precis som jag vill – om jag bara formar mina drömmar och ser till att nå dem! Är inte livet helt fantastiskt! Och det bästa av allt, ingen vet hur framtiden blir – den formar vi helt själva!

Vadsomhelst kan hända! Antingen testar jag en miljard saker eller så håller jag mig till planen och gifter mig med en Ultralöpare om 15 år efter ett 100-mileslopp sprunget i söt brudklänning och snygga Asics… eller så fortsätter jag bara att springa längre och längre….