Eller jag gjorde två flugor på smällen. Eller jag tog två flugor i en smäll….

En fluga gör ingen sommar. Särskilt om den är död. Foto: privat

Hursomhelst. Skit i flugorna. Jag gjorde ett grymt pass idag! Jag kombinerade den sista jobbiga träningen inför BAMM70 med tufft långa backintervaller, med att göra dem i grym värme. Bra inför Marathon des Sables Half edition på Fuerteventura. Två i ett.

Laddade innan backarna. Jag och sonen. Foto: privat

Här på landet i Stensvik utanför Strömstad har vi en backe som mäter drygt 750 meter. Jag och sonen har laddat några dagar för att ta oss an den. Den är seg och stundom brant. De ”flacka” partierna suger musten ur en ändå så de räknas inte som flacka. Jag hade lovat fem stycken…

Vi värmde upp runt Stensvik vilket mäter 3,4 kilometer. Därefter satte vi av i våra intervaller. Jag såg Alex dra iväg och fokuserade på min egen teknik. Hade jag inte lite ont i baksida lår? Stack det inte till i foten? Kan det vara begynnande stressfraktur? Bäst att lägga av. Dumma tankar som inte är på riktigt.

Värmen var tryckande men rätt skön. Jag behöver träna på att springa i värmen om jag ska greja MdSHalfMarathon i september.

Sista metrarna nerför backen. Foto: privat

Backen börjar nere vid havet. Där är det vackert och doftar salt. Stegen bär dig vidare upp mot Norrmännens hus på höger sida, sedan vårt. Håll huvudet högt och steget fint så att mammas man inte mobbar dig sen. Backen fortsätter uppåt, uppåt och når den gula villan. Där svänger du 90 grader höger och fortsätter förbi ett skogsparti fram mot Roger’s hus som heter ”Skogen”. Nu börjar mjölksyran knipa i låren och trots farthinder ska du öka lite här. Nu svänger du lite vänster och den brantaste biten kommer. Du ser toppen av backen och de nybyggda husen till höger. Kötta. Sprinta. Ta i allt du har! Uppe på krönet får du trycka ”lap” på Garmin och sedan vända om ner.

Första tunga backen upp tog 4 minuter och 7 sekunder för mig. Alex gjorde den 40 sekunder snabbare.

På andra vändan tänkte jag… det räcker nog med tre. Jag kan alltid skriva på fejjan ”En gång är ingen gång, två gånger är en upprepning och tre gånger är banne mig en intervallserie”. Men eh…

Jag mötte Alex som var på väg upp när jag var på väg ner. Någonstans ville jag att han inte skulle se mig ge upp. Jag frågade mig själv ”Varför gör jag detta?” Jo, för att jag ska springa BAMM70 om 9 dagar och detta är den sista jobbiga träningen. Bara gör det!

Kapade ett finger på vägen… Foto: privat

Så jag gjorde det! Jag grejade fem rundor i den långa, tuffa backen och jag är sjukt stolt. Grejade inte riktigt att ta kort på fem fingrar dock. Men det hör inte hit.

Nu ska jag jaga flugor inna jag somnar sött!