>Så för er skull persade jag idag igen.

Fast nu är det fasligt nära gränsen för vad jag är kapabel till. Jag hade blodsmak i munnen och kände mig alldeles yr när jag promenerade ifrån mållinjen in i målområdet. Klockan stannade idag på 47:34. Fjorton sekunder snabbare än Tjejmilen.

Jag kan inte säga att det var en dans på rosor, men jag är glad att kroppen tog mig framåt snabbare än någonsin på 10k, trots att det bara var två veckor sedan jag sprang Berlin marathon.

..okej, det var för min egen skull också 🙂

Underbara Linnéavänner peppade och hejade. Det omdiskuterade kafferepet efteråt var en hit… alltid något att se fram emot.

Lika barn leka bäst!

Min namne, svägerskan Mia Thomsen sprang också. Hon bräckte mig big time och ”körde en riktig Mia” – det vill säga hon pratade i telefon medan hon sprang. Med sin chef. Mitt i loppet – du är för underbar! Dessutom gjorde hon en superbra tid på strax över timmen, med bara en 6 kilometerstur som träning de senaste 4 veckorna! Själv hade jag bäddat ner telefonen i västen som snälla Karin tog hand om. Hon var hejarklack idag tillsammans med Catti och Helena, vilket gäng, vilket jubel!

Jag placerade mig som 103:e kvinna i tävlingsklassen, före mig kom min klubbkamrat Ana och strax efter kom Britta. Blixten Rebecca tog 14:e plats med tiden 39:20. Vilken klubb! Vilka framgångar, vad ska detta sluta?

När man kom i mål fick man sportdryck och Mjukgörande fotkräm – jag har nu ätit upp nästan hela tuben men fötterna är fortfarande inte särskilt lena…

Träffade andra bloggare IRL, här är jag tillsammans med Coyntha som följde min väg i Berlin via sms. Kul å träffas!

Är säsongen slut nu?

Själv tänkte jag nog gegga ner dojjorna på Tjurruset nästa lördag (tack Britta…). Någon mer som är sugen på lite terrängträning? Jag är inte ute efter en bra tid, bara rå, brutal natur och skön avslutning på löpsäsongen.