>Då ingår vattensporter!

Onsdag kväll gör jag min introduktion i multisportens värld. Jag kommer aldrig att bli en triathlet för jag hatar att simma. Fast det finns ju andra sätt att ta sig fram på vatten, nämligen kajak.

Kvällen var vindstilla och solens strålar försökte bryta sig igenom de tunga molnen när vi anlände till Pampas Marina. Precis innan vi for iväg lättade molnen och ett behagligt sommarsken spred sig över marinan.

Jag och maken gled iväg i varsin kajak med måsarnas skrik som sång till våra paddeltag. Vattenytan är blank och stilla, vi glider i raka linjer fram mot Karlbergskanalen. Tekniken sitter fint med minimalt plask, tryck och dra på samma gång. Överkroppen är stilla, endast armarna rör sig i rytmen när paddeln klyver ytan för att föra oss framåt. Nacken och axlarna är lagom avslappnade och musklerna på överarmarna spänns av ansträngningen och ser vackert formade ut. Löpare och flanerare längs kanalen tittar beundransvärt på den fantastiska duon, sällan har man skådat ett så vackert kajakpar glida fram i solnedgången…

I wish.

Istället blev det såhär: Jag hade bokat Stadspaddling. Tillsammans med 20 andra. Jag hade lite problem att ta mig i kajaken, den låg ju i vatten! När jag fått ner mig själv i öppningen, stängt igen kapellet visade det sig att min flytväst var på tok för stor. Ovanför axlarna stod västen upp ca 15 cm, sådär man såg ut när man var liten och lånade en större kusins flytväst. Jag har gott om råstyrka och det var den jag använde när jag ”paddlade” med de övriga kajak-prova-på:arna. Ingen snygg teknik här inte. Vi paddlade bort mot Stadshuset via Karlbergskanalen, alla var nybörjare och några riktigt långsamma. Själv var jag nog snabbast. Inte för att jag kom först utan för att jag paddlade längst. Jag kunde nämligen inte hålla en rak linje, jag paddlade slalom och hade fullt sjå med att svänga än till vänster än till höger, för att raskt parera till vänster med tre paddeltag. Bakdelen på kajaken svängde som höfterna på en magdansös. Om de andra paddlade 6 km så körde jag 12. Minst. Efter 1,5 timmars hårt arbete var vi tillbaka vid marinan, fick jag en rak linje i ungefär 300 meter!

Nu ömmar mina axlar och en ilsken blåsa har poppat upp vid tummen. Där fick jag för att vi sålde huset och dissade vårens första kratta-löv-blåsor.
Vatten är inte min vän. Jag har i alla fall testat kajak. Jag kommer nog att göra det igen. Ge mig några dagar att smälta det.