>Jag har träffat mannen som får min puls att skena, som håller vad han lovar. Och han ljuger inte. Jag är kär. >Jag är kär!

Men vad är det för fel på min rumpa?

Johan stod för morgonens Intensivpass på Nordic Military Training. Vilopulsen innan passet låg på höga 80 slag -hehe. Inget fel på mig, kollade vilopulsen igår kväll. Efter en långsam uppvärmning i 5:10-fart (långsam för att vara Intensiv) fick vi hämta bildäcken som vi skulle hålla över huvudet och köre benböj med. Armhävningar på det och en jäkla-massa-gnäll om att min rumpa stack upp hela tiden. ”Ner med rumpan Mia!”. Grrrrr, om jag vill lufta den då? Eller hålla den så långt från den kalla snön som möjligt?

Och…så fick vi 10 stycken intervaller innehållandes en raksträcka, en uppförsbacke och en nedförsbacke. Lika långa sträckor alla tre. Han sa 10 stycken, efter 7 blev det dubbelvarv, efter 10 varv deklarerade han att det nu återstår en eftersom vi bara gjort 9 starter. Han håller vad han lovar. Vilan emellan var antingen ståvila, jägarvila eller ligga i plankan. Snabba Ken åkte på lite sköna upphopp för att inte få vänta för länge. Jag var medelmåttigt i mitten hela tiden och hade fyra före mig och fyra bakom mig. Lagom svensk alltså.

Det var tufft att köra dessa intervaller eftersom jag gjorde 7 långa backintervaller med IF Linnéa inte mindre än 11 timmar tidigare. Hamstring och vader fick jobba och min puls skenade iväg.

Samma varv med ytterligare 3 intervaller men nu innehållandes jogg, burpees ”Ner med rumpan Mia!”, jogg, utfallssteg, jogg, grodhopp och börja om från början.

I måndags blev det också mycket benfokus så när 50 armhävningar, 50 situps och 50 benböj blev nästa övning kändes det gott. Jag körde 25 armhävningar mot bildäcket ”Ner med rumpan Mia!” och 25 utan bildäck. Situpsen brände i magen och benböjen blev lite fuskiga mot slutet varpå jag fick höra ”Längre ner Mia!” (med rumpan?). Vänta på resten av gänget i plankan. ”Ner med rumpan Mia!”

Självklart hade han rätt – inga lögner – min rumpa stack väl hela tiden upp, annars brukar jag ju ha en rak planka och ganska bra coreteknik i armhävningsposition. Det kan vara att häcken drogs upp på grund av träningsvärken i magen som förföljt mig sedan lördagens pass. Kanske vill jag bara vara Svarte Petter och bli skriken på. Jaja – kärlek i 75 minuter i alla fall.

Här är killen jag är kär i på riktigt:

>Jag är kär!

Hugo – min brorson. Han bryr sig inte om min rumpa sticker upp för mycket – bara jag jagar honom och gör kullerbyttor!