>Har du någon gång känt att du är dålig? Att du tränar och tränar men alla andra är så mycket bättre? Du är ständigt bland de sista om du springer i grupp eller med andra?

Betyder det är du är världens långsammaste, mest världelösa löpare?

Svaret är givetvis NEJ. Du är bra, bättre bäst utifrån dina egna förutsättningar. It’s all in your head! Som min son brukar säga. Det är bara tankarna som trycker ner dig och begränsar dig.

Det krävs ett enormt pannben och en stor mental styrka att vara bland de långsammaste på träningarna. Det är så lätt att börja jämföra sig med andra, se deras framgångar och känna lite avundsjuka på ett jobbigt sätt.

Känner du igen dig? Ställ då följande frågor:

  1. För vems skull springer jag?

  2. Varför springer jag?

  3. Vad vill jag ha ut av min löpning?

Var sann mot dig själv och utgå från dina egna förutsättningar. Att balansera in småbarn, familj, arbete och vänner – samtidigt som man vill så mycket kan ge skeva förväntningar. När du sedan inte når dina förväntningar blir besvikelsen stor och du känner dig misslyckad. Försök att hitta tillbaka till varför du springer – vad är glädjen i löpningen? Det är inte fel att ha mål, men de ska vara nåbara och gärna långsiktiga (delmål på vägen är viktiga – och de ska firas och njutas).Det viktigaste av allt är ju att må bra och vara lycklig – eller hur? Tänk efter vad som gör dig lycklig.

När tankarna är som jobbigast – om första tävlingen gick kass – tänk om – tänk annorlunda. Var målet att springa milen på 55 minuter och du gjorde det på 58 så har du ju hela säsongen på dig att sträva dit! Det bästa med att börja säsongen med en halvbra tävling är att det bara kan bli bättre. Är Lisa snabbare trots att ni var lika duktiga förut? Kul för Lisa, hon har tränat bra – jag fixar det sen. Om_jag_vill… för det kan ju vara så att jag istället bestämmer mig för att använda löpningen som meditation, att gå ner 1 kg i vikt eller att springa längre. Inte att tävla mot Lisa – utan med henne.

Vad vill du med din löpning?