Lång dags färd mot natt

Hur ska jag klara loppet? Jag har ju inte tränat specifikt. Inte har jag följt programmet jag skrivit till mig och Lisa, och bara sprungit ett överlångt pass sedan i julas. Tanken var att springa ett sex timmar långt träningspass i juni, men jag liksom glömde bort det. Tack vare Petra har jag dock sprungit 2-3 timmar varje helg. Nu närmade sig loppet och jag var orolig över formen, jag hade problem att ladda ner filerna till GPS:en och karta är inte min starka sida. Men jag höll god min för tjejerna. På insidan var jag rädd. Livrädd att inte vilja tävla, inte orka, kanske kliva av…

På tävlingsdagens morgon var nervositeten borta och jag var tävlingsglad. Foto: privat

The GAX 100 miles är Sveriges tuffaste 100 Mileslopp så här långt (till hösten kommer Kullamannen 100 Miles, och det kan jag inte uttala mig om). Jag lovade adept Lisa i höstas att anmäla mig till loppet och springa med henne då hon var rädd att springa vilse. Adept Kim fick kliva av Black River Run på grund av skadad höft och ville ha revansch och anmälde sig till loppet. Tillsammans skulle vi nu springa från Ystad, runt Skåne, tillbaka till Ystad. Vi var sena från huset vi bodde i före loppet och slirade in med RallyMazdan på två hjul och fick precis på oss nummerlapparna innan start..

Taggade vid starten. Jag, Lisa, Kim och vår support Ulrika. Foto: privat

 

Både lätt och svårt att vara ett team

När du springer tillsammans med andra kan du känna dig trygg och inte förvirra bort dig. Kanske någon är mer vän med kor än någon annan, och kanske kan någon avleda lösa hundar. Du kan få pepp när du är trött och hjälpa till att driva på när du är pigg. Så länge ingenting händer i alla fall. Det svåra är när du känner dig jättestark och vill springa, och någon annan är trött och behöver gå – här måste regler vara tydliga innan start.

 

Support

Bakluckan på RallyMazdan – ett rullande buffébord. Foto: privat

Med oss hade vi Ulrika som skulle möta upp efter 20km, 44km, 57km och sedan med en mils mellanrum fram till 80km. Därefter skulle vi gå på känsla.

 

Målen vi satte

Övergripande mål: Att alla skulle klara av att ta sig i mål. Tillsammans.

Lisa: Klara sitt tredje 100Mileslopp

Kim: Att klara sitt första 100Mileslopp

Mia: Att våga vara med i en ultratävling igen efter Trans Pyreneerna

 

Delmål 1: Maratondistansen på ca 5 timmar (klarade 5:05)

Delmål 2: 60 km på ca 8 timmar (klarade det)

Delmål 3: 100 km innan midnatt (1 minut över midnatt traskade vi över 100k sträcket)

Foto: privat

Här traskade vi in i natten. 100 kilometer i rörelse där vi hunnit värma upp, bli supertaggade, en ordentlig magtömning och kaskadspya, låg på energi och massor av koldioxidutsläpp och skratt. Mer om detta i nästa inlägg, och vem som gjorde vad. Häng med!