>Idag är jag bara så himla lycklig!

Utan någon som helst anledning känner jag mig på topphumör. Ibland dimper distansen rakt ner i skallen på en. Vad spelar det för roll om jag inte grejar 1.45 på halvmaran? Blir jag en gladare människa om jag till och med klarar 1.40? Nope, nicht, zip-zero-nej. Jag flyttar bara fram målet till annan tidpunkt. För en vacker dag grejar jag det, och just nu bryr jag mig inte ett skvatt. Hinner jag sätta mig om några veckor och analysera lite löpning kanske jag ändrar mig… eller när jag närmar mig Berlin marathon.
Jag är fruktansvärt effektiv för tillfället och uppdragen på jobbets långa att-göra-lista bockas av i rask takt. Jag kommer att ha en extremt hektisk tid under augusti och september på arbetet, med evenemang nästan varje torsdagkväll (buhuuuu-IF Linnéa-träningarna är ju då). Detta i kombination med 3, kanske 4 lopp i september rimmar illa. Men jag vet att jag presterar som bäst när jag har mycket att göra. Och ärligt talat – jag gör hellre hundra saker nästan rätt än att göra en sak helt fel.

Härlig torsdag på er allesammans! Livet är förbaskat härligt ibland!