Jag kommer i alla fall inte frysa om händerna. Jag kommer i alla fall inte frysa om händerna. Jag kommer i alla fall inte frysa om händerna.

Foto: Gunnar Björkman

Jag krälar i det frostbitna gräset. Mina handskar är våta och fingrarna kalla. Jag fryser alltid om händerna och fingrarna blir vita när det är kallt ute eller direkt efter långpass (lider av White fingers/primär Raynauds). Jag krälar framåt och känner hur tröjan och löptightsen blir blöta. Fram lite till, sedan reser jag mig upp och går sista biten. Det blir spår i gräset efter våra varma kroppar. Jag skakar axlarna för att få igång blodcirkulationen och tänker ”Jag kommer i alla fall inte frysa om händerna nästa vecka!” Det får bli min klena tröst när jag ska ner i gräset och gå björngång. Framlänges och baklänges till både rygg och hamstring krampar. Gräsövningarna är välkomna efter de tuffa löpningarna med tillhörande benstyrka tidigare. Vi körde lite hoppa-bock och krypa-under som är en perfekt övning för vuxna som vill leka.

Foto: Gunnar Björman

75 minuter militärträning i frostbitet landskap klockan 06:15. Hösten är här och det är dags att plocka fram vantar och något att värma öronen med. Men inte nästa vecka. Då är jag i öknen där jag inte kommer att frysa om händerna.