>Tränad eller inte?

Tänk dig att du har tränat till maran. Du har gjort allt du kan för att stå på startlinjen, fullfölja ditt lopp och komma i mål på en drömtid. Du har under lång tid förberett dig och fått dina muskler starkare, din mentala styrka att hänga med, dina ligament och senor i skön harmoni. Du litar på din utrustning och vädret är precis som du vill ha det. Du vet att den långa träningen kommer att ge dig en tid som du kan vara stolt över, känna dig trygg med. Du är frisk, du är stark, du är oslagbar.

Men…

Precis innan start tvingas du ifrån startfållan, du får ge din nummerlapp till någon som försökte springa ett lopp i våras. Denne är otränad, oförberedd och saknar den friska känslan. Personen får inte bryta loppet, den måste genomföra det – oavsett hur ont det gör, hur jobbigt det är – Hon måste göra det. Hon känner sig otrygg och vill veta hur det ska gå. Vad säger du? Vad gör du?

Du följer med vid sidan om. Du känner doften, du känner viljan – men du kan inte göra något. Hur mycket du än försöker projicera över din styrka så gör det ont i den andre. Loppet tar ut sin rätt, rädslan finns där. Likaså nervositeten. Det känns orättvist att du är frisk och stark. Men du ser att det finns hopp i ögonen – jag grejar det här – lita på mig!

Imorgon tänker jag hålla min far sällskap utanför operationssalen där hans fru ska operera bort 6 hjärntumörer. Doften av sjukhus och tanken på strålknivar kommer att kännas långt ifrån löpning, men ändå så nära ett marathon man kan komma. Ett marathon som ska genomlidas, genomföras och övervinnas. För alla som går i mål är vinnare – oavsett tid.

Var med oss i tanken imorgon.