Förra Ã¥ret sprang jag nästan precis sÃ¥ som schemat var upplagt, i Ã¥r har jag ännu inte öppnat det. Den här veckan har dessutom varit lite huller-om-buller. Ingen struktur och ordning, jag har inte kommit in i rutinen med att fixa riktigt bra mat i den nya lägenheten, det är sÃ¥ mycket annat som tar tid. Plus att jag tränar tidiga mornar. Löpningen har fÃ¥tt ge vika för kick-off, stor arbetsbörda och bokklubbar – vilket jag inte skulle vilja byta bort för allt i världen.

Men nÃ¥gonstans lÃ¥ngt där bak i ryggraden fladdrar en liten orolig löparnerv. Brorsan springer distanser upp till 15 km sÃ¥ mycket snabbare än jag. Jag har kännt mig sÃ¥ toksäker pÃ¥ att mitt nötande, min grund, min kvalitetsträning och mitt organiserade upplägg ska krossa honom. Nu vacklar jag. Istället för att ta en kort löptur i gÃ¥r kväll (som jag förmodligen vanligtvis skulle gjort) hällde jag upp ett glas vin och monterade möbler. Jag petade i mig sÃ¥ mycket Japan-mix att mina ögon blev sneda. Jag missade till och med första rehabvändan. Idag hinner jag inte springa med TSM. Den lilla fladdernerven ökar takten pÃ¥ stresslöpar-ryckningarna i fötterna när jag tittar ut genom fönstret och ser Karlbergskanalen och alla löpare… Vart är jag pÃ¥ väg?

Nej – nu blir det till att peta in ett gummibandsköp mellan tömning av förrÃ¥d och flyttstädning. Sen är jag evinnerligt glad att det är mÃ¥ndag imorgon sÃ¥ att jag Ã¥terställa ordningen. Hur var det nu Peter rekommenderade…14 mil i veckan… kanske inte direkt, men bra mat och hÃ¥rd träning ska det bli framöver!

**************************************************