>Jag har alltid ett val.

Jag väljer att vara glad över att knät trilskas just nu. Jag känner lättnad över att tävlingssäsongen inte börjar förrän i mars. Jag har tid att fokusera på styrka runt knät innan det blir en skada.

Ändå säger lillDjävulen på min axel ”Sabla knä!”

Jag tänker inte ha bråttom, jag tänker inte skada mig… (ord med inte låter så tråkigt… jag ändrar mig….skriv om -skriv rätt –fokus på positivitet)

Jag har all tid i världen och jag ska se till att vara skadefri (sådärja!). Med hjälp av militärträning och känna-av-löpning (inte i terräng som lillDjävulen vill att jag ska göra) ska det banne mig gå vägen. För inte bryr jag mig om statistiken om antal sprungna kilometrar – jag väljer att fokusera på träningstid istället. Och vila. Och återhämtning. Jag tänker inte skada mig. Jag ska träna mig igenom detta och vara stark som en oxe om 11 dagar när mitt intensiva träningsschema drar igång.

Shit vad jag längtar!